Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta öppna Armfelts korrespondens kom han i besittning av
en del för honom värdefulla brev. I dem fanns det några
dunkla uttryck, vilka uttyddes såsom bevis på revolutionsplaner
och mordanslag mot hertigen och hans gunstling.
Särskilt farliga voro Armfelts ord till Magdalena Rudenschöld,
att »svärdet redan vore draget ur skidan», och att »en
människas livstid avgjorde, när de åter skulle få förenas». Med
detta sista syftade han i själva verket alls ej på något anslag
emot hertigens liv utan på den unge konungen, vars bortgång
skulle ha omintetgjort alla Armfelts förhoppningar att
återvinna sin forna ställning.
Reuterholm tvekade emellertid ej att slå till. Natten
till den 18 december 1793 häktades fröken Rudenschöld,
förutvarande kungl sekreteraren Ehrenström, dennes broder
överstelöjtnant Ehrenström och några andra.
Livligt har Magdalena Rudenschöld skildrat sin häktning:
Klockan 12 på natten, då hon låg och sov, inträdde i hennes
sängkammare justitiekanslern Lode, polismästare Ullholm
jämte tre officerare, polisbetjänter och en soldat, som med
dragen sabel placerades vid huvudgärden. »Ullholm tog mina
nycklar», säger hon, »öppnade alla mina lådor och skåp men
fann inga andra papper än hertigens mångfaldiga och långa
kärleksbrev, skrivna i den mest ömkansvärda ton över min s. k.
grymhet.[1] Alla andra papper hade jag haft försiktigheten att
bränna upp, så snart jag besvarat dem.» Efter tre timmars
lönlöst snokande avlägsnade sig alla utom två officerare och
soldaten. »De ställde sig vid sängen med ögonen fästade på
mig — detta var mig obehagligt. Jag ville draga ihop mina
gardiner för att befria mig därifrån — det nekades mig. Jag
bad då att få stiga upp och anhöll länge att få vara allena
denna minuten men utverkade ej annat, än att soldaten
åtminstone skulle stå vid dörren. När jag var påklädd, gick
jag in i mitt kabinett, dit de följde mig.»
Ehrenström berättar, hurusom han blev arresterad på
natten, då han låg i sin säng, och förd till ett rum i högvakten,
»som kort förut blivit utrymt av någre för skuld arresterade
hovlakejer, vilka där kvarlämnat en otalig mängd loppor.
Det var kallt, mörkt och ohyggligt, och där fanns icke en
enda stol eller bord eller säng. När dörren blivit tillstängd och
reglad och jag således avsöndrad från världen och från vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
