Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjliga försiktighetsmått och med undvikande av de stora
stråkvägarna färdades han till Ryssland, där han hoppades
att i Katarinas tjänst få användning för sina insikter och sin
erfarenhet. Katarina hade nämligen en gång lovat honom,
att om oförutsedda händelser skulle föra honom till hennes
land, så kunde han räkna på hennes gunst. Men Armfelts
förhoppningar på Katarina blevo ej uppfyllda. I Ryssland
väntade honom inga äreställen. Ryska regeringen satte
nämligen som villkor därför, att han skulle verka för återinförande
av frihetstidens statsskick i Sverige, men till sådana
handlingar vägrade Armfelt att låna sig. Då blev kejsarinnans
beslut, att han skulle draga sig tillbaka till Kaluga »under
avvaktan på gynnsammare förhållanden» — alltså förvisning
till en undangömd landsortsstad.
En anledning till Katarinas avvisande hållning mot
Armfelt var, att hon icke ville stöta sig med den Reuterholmska
regeringen, som just nu inlett underhandlingar om giftermål
mellan den unge svenske konungen och Katarinas sondotter
Alexandra. En sådan dynastisk förbindelse låg nämligen
henne själv varmt om hjärtat. Men när svenska regeringen
fordrade Armfelts utlämnande, sade Katarina bestämt nej
och bedyrade, att hon icke kände till hans vistelseort — att
leta efter honom i Ryssland »vore som att söka ett halmstrå
i en höstack».
Men hemma i Sverige blevo hans vänner anklagade för
mordplaner mot hertigen och Reuterholm. Dock kunde inga
verkliga bevis företes, och processen hotade att sluta med
ett fullkomligt fiasko. Då fick Reuterholm trumf på hand
tack vare en kupp av ett hans kreatur i Rom, den svenske
konsularagenten och konstnären Piranesi. Han hade givit
Armfelt en hemlighetsfull följeslagare, vid namn Mori, vilken
»följde Armfelt som skuggan kroppen» och genom mutor och
fester för Armfelts tjänstefolk fick del av diverse skvaller om
honom. Korruptionsmedlen fick svenska staten sedan betala.
Genom stöld helt enkelt och simpelt lyckades Piranesi
komma i besittning av Armfelts papper, vilka deponerats
hos en engelsk minister i Florens. Det tillgick på det viset,
att Piranesi skickade dit två av sina slugaste kreatur vid namn
Giuliani och Inglesi. Den förstnämnde inledde bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
