Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för lindrigt och borde ökas med ris». Men det vackra förslaget
möttes genast av hertig Karl med ett indignerat »fy». Och
hertig Fredrik Adolf skall i förtrytelse ha stigit upp och
utbrustit, att detta var »infamt».
Reuterholm var glad att inte ha synts själv. Det gjorde
ju inte honom något, att Sparre hädanefter fick heta
»riskanslern».
Det nästan äckligaste av alltsammans är ändå att höra
Reuterholm inför både Magdalena Rudenschölds och
Ehrenströms närmaste anhöriga hyckla medkänsla för dem, över
vilka han sökt frampressa de hårdaste domar. Hur vältalig
var han ej, då han bedyrade, att han fällt förböner för dem
hos hertigen, och lovade göra allt för att mildra deras hårda
lott!
En kapten Silfverhjelm vid gardet hade uppdraget att
kommendera vakten vid Magdalena Rudenschölds
schavottering. Skjöldebrand berättar, att »då Silfverhjelm kom till
henne i fängelset, frågade hon med förskräckelse, om hon
skulle få ris. Han försäkrade nej, varpå hon följde honom.
Hon var vitklädd, men helt enkelt, och hennes sköna,
blonda hår, som varit uppfästat med en kam, föll löst ned
över axlar och bröst.»
Ett ögonvittne berättar, att när den stackars kvinnan
fördes ut från arresten och »passerade genom kammarkollegii
rum i gamla slottet, togo alla de karlar av bättre folk, vilka
där befunno sig, hattarna av för henne med verklig
aktningsbetygelse».
Det var en ohyggligt pinsam scen, när hon mottogs av de
tvenne »rackare», som hjälpte henne att bestiga trappan till
schavotten. »Här stod hon då uti en lång svart salopp[1]
med mörk kattuns-kjortel och utkammat rundklippt hår,
alldeles uti den ställning, som det sedan utkomna
kopparsticket utvisar, men med den åtskillnad, att huvudet hölls
mera upprätt, och att håret ej var så långt, som teckningen
föreställer. Överallt rådde en helig tystnad bland en otalig
menighet. En mängd karlar av bättre folk hade gjort liksom
en vagnborg utom spetsgården, så att intet pack kunde nalkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
