Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - »Armfeltska sammansvärjningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därtill »ståtlig och rik» — det konstaterade den tillbedda
sköna, såsom hon skriver till en vän i Stockholm. Men hon
hade också kommit underfund med att mannen för resten
»saknade både begåvning, karaktär och kunskaper, t. o. m.
i de ämnen som hörde till hans ämbete». Därför hade hon
ingen lust att ta honom. »Jag vill», skriver hon, »ha en make,
som har tillräckligt god smak att föredraga mig framför
hundar och harar.» — Men den egenkäre och inbilske
friaren hade icke kunnat tänka sig möjligheten av att bli
avvisad, »när han ville göra mig den äran att erbjuda mig sin
hand». Sedan han nu fått korgen, hade han »hämnats med
de skamligaste tillmälen, och jag har blivit offer för det
svartaste förtal».
Under tiden hade emellertid den sköna synderskan råkat
in i ett nytt kärleksförhållande, denna gång med en ung
och vacker betjänt, som hon själv underhöll, och som slutade
med att misshandla henne. Följden av denna förbindelse
blev en gosse, som hon i hemlighet framfödde i en stuga i
Tryserum nära Valdemarsvik, där hon för tillfället tagit in.
Barnet blev adopterat av kyrkoherden i församlingen, som
var farbror till skalden Atterbom. Magdalena Rudenschöld
intresserade sig mycket för den lille och skickade honom varje
år fina kläder. Då gossen var sexton år, blev han på Armfelts
önskan sänd till Petersburg och utbildad till officer. Men den
vackre och älsklige ynglingen var svag till karaktären, förföll
till dryckenskap och andra utsvävningar och slutade sitt
liv i elände.
Efter sitt nya felsteg ville Magdalena Rudenschöld ej
återvända till Gottland utan sålde sin egendom och for till
Stockholm, där hon ägnade sig åt att ömt vårda sin gamla
sjuka och blinda mor. Från denna tid berättas, att en dag,
då hertig Karl och Reuterholm foro förbi huset, där grevinnan
Rudenschöld bodde, stod Magdalena Rudenschöld vid ett
öppet fönster. När hertigen fick syn på henne, vände han
strax bort ansiktet och blev »röd som en kalkontupp»,
varemot fröken slog till ett gapskratt.
Men »skrattar bäst som skrattar sist»: hennes förbindelse
med betjänten kom i dagen genom att hon själv återknöt
den, och sedan var hon en ohjälpligt dömd kvinna. Hon
blev, säger Adlerbeth, »mera utskämd av sin ända till fräck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
