Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - En utrikespolitik, rik på förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kunnig man men på samma gång typen för en trång
pedant. Redan som barn var han fullfjädrad i sitt slag.
Hans morbror Karl Gustav Tessin karakteriserar honom vid
sex års ålder sålunda: »Hans förstånd är rangerat, och i
stället för att andra barn röra ihop allt vad man lär dem,
lägger han var sak på sin plats och tar fram det som hör till
ämnet så precis, att jag inte kan förstå, hur den, som gjort
honom, kunnat spara ut så många lådor inom ett utrymme
så trångt som hans lilla hjärna.» Han kan hela bibeln
utantill, och hans morbror tror, »att han blir biskop eller
skolmagister, och att Sankte Per i sin barndom var likadan». Vid
något äldre år, då Fredrik låg i Uppsala med sina kusiner,
var han alltid det mönster, som uppställdes för andra, ej
lika välartade ungdomar.
Språket i den nye rikskanslerns officiella skrivelser var
något av det trögaste och mest tillkrånglade, man kan tänka
sig. Ibland voro meningarna rent obegripliga. De unga
sekreterarne i kansliet togo sig därför friheten att ibland
förbättra rikskanslerns stil. Men när Sparre en dag märkte,
vad de gjorde, sammankallade han herrarne och gav dem
en sträng uppsträckning. Med slutklämmen vände han sig
till unge Hans Hierta och lät honom veta, att om han än finge
befallning att skriva rena dumheter, så vore det hans
skyldighet att göra det. Varpå Hierta i artig ton genmälde:
»Ja, det göra vi också varje dag.» Rikskanslern förblev
fullkomligt oberörd av repliken. Han kunde inte ens tänka
sig möjligheten av att hans underordnade vågade driva med
en så mäktig man. I likhet med Reuterholm hade han så
höga tankar om sin egen förträfflighet, att det aldrig skulle
falla honom in att taga råd av andra.
En av de anekdoter, som voro i svang om den lille
rikskanslern med det ofantligt stora huvudet, var följande.
»Ni kan aldrig tro, hur stora kålhuvud Sparres svärfar har
på sin egendom», sade en entusiastisk beundrare av
svärfaderns lanthushållning en gång efter ett besök på hans gods.
»Äro de större än hans svärsons?» frågade den elake man, som
han talade med, bergsrådet Gustav von Engeström, bror till
Johan och Lars.
Hans Hierta var upphovsman till följande skarpa epigram
om rikskanslern:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
