Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En blivande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lille blivande envåldshärskaren äter och dricker, när han
somnar, och när han vaknar, de stormiga scener som förefalla
vid den lilla höghetens av- och påklädning, ja t. o. m. när
vissa oundvikliga naturbehov komma på olaga tid,
alltsammans berättat med det orubbligaste allvar. Den lille dricker
antingen svagdricka eller mjölk blandad med vatten. »Det
förra» — skriver Sparre — »kallar han ’stora dricka’, det senare
’lilla dricka’, ävensom ’lilla bubu’ att nyttja bäckenet och
’stora bubu’ att gå till stols.» En av de första dagarna
konstaterar guvernören vemodigt, att den ännu icke fullt
gentlemannamässige treåringen behagar göra »’stora bubu’
under omklädningen utan att säga till. Han säger alltid
på nätterna till om lilla bubu men icke om den stora. Med
sådan faslig osnygghet blir skötseln för karlar odräglig.»
Den lilla höghetens egensinnighet gjorde inte pedagogens
värv lättare.
När Sparre en veckas tid skött sitt uppdrag som
guvernör, blev prinsens uppvaktning förstärkt med Armfelt, som
utnämndes till kavaljer hos H. K. H. Då han skulle börja
sin tjänstgöring, »visade prinsen jämt humör emot sin nya
kavaljer, för det han ej ville bära honom oupphörligen på
armen». I fem timmar höll han på att »i ett ropa: ’Bära
prinsen! Ta’n på armen!’ och gjuta bitterhetstårar, för det
sådant icke skedde, oaktat konungen själv bannade prinsen
både med allvarsamhet och förmanade med ömhet».
När den lille, efter undfångna faderliga förmaningar,
kommer tillbaka till sina rum, slår han Armfelt »med full
ondska vid örat», för att baronen ej vill bära honom. Då
reser sig Armfelt, utan att låtsa om något, från mattan, där
han setat med prinsen, och låter H. K. H. ligga kvar och
skämmas. Och då Gustav Adolfs farbror, hertig Karl, kommer
in och bannar pojken och hotar att skvallra för konungen,
»blygs prinsen ännu mer och slutar med att bedja både sin
farbror och Armfelt om förlåtelse, varpå han låter den senare
servera sig en aftonmåltid, kläda av sig, lägga och söva sig,
dock endast med en till hälften fryntlig min».
Följande morgon började den lille plågoanden med sitt
rop på att Armfelt skall bära honom. Då gallskrik inte
hjälpte, ville han slå sin kavaljer med ett ridspö »men kallade
det strax ’bara narri’ och ’lek’, då han såg, att vi ämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
