- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
605

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Gustav Adolfs politik blir krigisk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regeringen hade nämligen ingen lust att betala flere millioner
francs i skadestånd för beslagtagna svenska fartyg och varor.
Och rätten att konfiskera kontraband innebar ingen lockelse
för en makt, som var underlägsen till sjös.

Spänningen mellan Gustav Adolf och Napoleon växte
ytterligare under det besök, som konungen och hans gemål
på sommaren 1803 gjorde hos sina släktingar i Baden.
Gustav Adolf trivdes så bra där, att han stannade ett helt år
utan hänsyn till det missnöje, som hans långa frånvaro
väckte här hemma. Alla viktiga regeringsärenden måste ju
avgöras av konungen själv och blevo alltså försenade genom
den långsamma postgången mellan Stockholm och
Karlsruhe.

Under denna sin utrikesvistelse kom Gustav Adolf,
liksom en gång hans far, i nära beröring med de franska
emigranterna, och dessa prinsar och ädlingar ej blott
underblåste hans avsky för revolutionen utan också hans
begynnande ovilja mot Bonaparte.

En person, som också synes ha utövat ett ödesdigert
inflytande på honom, var en mystiskt religiös svärmare, en
tysk professor vid namn Jung, som vistades hos den
religiöst anlagde storhertigen av Baden och var dennes
förtrogne vän. Jung var son till en fattig skolmästare, som på
samma gång var skräddare. Tidigt blev han moderlös, och
några lekkamrater hade han icke. Hans enda sällskap var
hans välmenande men allvarlige och stränge far och hans
böcker. Därför blev han också ett lillgammalt barn.
Redan vid åtta års ålder läste han så säkert innantill, att en
man, som var på besök i hans hem, i häpenheten utbrast:
»Något sådant har jag, ta mig fan, aldrig sett i hela mitt
liv.» — Vid dessa ord rusade den lille Henrik upp från
stolen och såg sig förfärad omkring. Men då han icke såg till
djävulen, utropade han: »Gud, hur nådig Du ändå är!» Varpå
han gick fram till mannen och sade: »Man, har du sett satan?»
— »Nej.» -— »Så kalla då aldrig mer på honom!» Och med
dessa ord gick pilten Henrik Jung in i ett annat rum.

Med tiden blev Jung läkare och gjorde riktiga underkurer.
För småfolket blev den godhjärtade mannen en sann
välgörare. Han var så hjälpsam mot de sjuka och fattiga, att
han själv och hans stackars klena hustru tidtals måste lida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free