Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Världshändelserna göra åler Ryssland och Danmark till Sveriges fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta besticka sig av ett fagert sken. Clason fattade sina
misstankar, och när han fick tillfälle att jämföra de tryckta
depescherna med originaldepescherna, vilka förvaras i
riksarkivet, kom han till det märkliga resultatet, att av
depescherna från tiden augusti 1807—februari 1808 äro en
tredjedel — och bland dem några av de viktigaste — alldeles
uteslutna i den tryckta samlingen och halva antalet depescher
stympade. Än äro hela stycken av texten uteslutna, än blott
vissa ord av en mening.
Vad som sålunda uteslutits är först och främst en rad
ställen, som påvisa, att Gustav Adolf hade verkliga
handelspolitiska skäl för sin politik. Samma ekonomiska
motiv, som år 1803 drivit honom att söka knyta
vänskapliga förbindelser med England, hindrade honom 1807 från
den brytning med England, som skulle blivit följden av
att vårt land antagit kontinentalsystemet. Vidare har
depeschernas utgivare strukit så gott som alla uttalanden av
erkänsla eller beröm över Gustav Adolfs politik och detta
ej blott i depescherna till konungen själv utan även i
Stedingks skrivelser till kabinettssekreteraren af Wetterstedt
och till överbefälhavaren i Finland, general af Klercker.[1]
I det första av breven till Klercker, dagtecknat den 28
januari 1808, skriver Stedingk bl. a., att ryska nationen avskyr
krig med Sverige, och tillägger, att »konungens foglighet
och bemödanden att förekomma en sådan olycka ligger i
dagen och tillvinner honom allas, t. o. m. hans fienders,
aktning». Men de citerade orden äro uteslutna av
Björnstjerna, fast de tillhöra samma mening som de närmast förut
refererade. Clason har, med ett ord, i publikationen av
Stedingks depescher påvisat en av de mest utstuderade
aktförvanskningar, nordisk historieskrivning någonsin bevittnat.
Genom dylika metoder har utgivaren av Stedingks
skrivelser slutligen också lyckats bibringa läsaren den
uppfattningen, att Stedingk bara varnar och varnar sin konung.
Verkliga förhållandet är, att han visserligen varnar, men att
på hans varningar följa, kanske redan i nästa depesch,
lugnande meddelanden, att faran tycks komma att gå över,
eller att krigsutbrottet åtminstone torde komma att uppskjutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
