Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöjen och galanta äventyr. Men efter Katarinas död, sedan
Paul I bestigit tronen, fick Sprengtporten återvända till
sitt nya fädernesland. Hos kejsar Paul vann han en viss
bevågenhet, befordrades till general och erhöll en del
förtroendeuppdrag. Bland annat använde kejsaren honom
till att spionera på finska gränsen. — Alexander I däremot
fann honom besvärlig och ville ej just veta av honom.
Sprengtportens ställning i Ryssland blev nu så odräglig, att han
satte upp en böneskrift till Gustav Adolf med anhållan att
få återvända till sitt fädernesland. Men år 1808, när
Alexander skulle förbereda kriget mot Sverige, togs Sprengtporten
till nåder igen och fick, som sagt, åter användning för sina
kunskaper. Han fick ej blott vara med om de förberedande
överläggningarna utan också följa med armén för att till
Rysslands bästa utnyttja sina bekantskaper inom Finland.
Ryssarnes inbrott åtföljdes av två proklamationer från
Buxhövden, den ena till samtliga Finlands inbyggare, den
andra till de finska soldaterna. Den förstnämnda, som var
författad av Göran Sprengtporten och Anjalamannen Klick,
börjar så rörande vackert: »Det är med det största missnöje,
som Hans Ryska Kejserliga Maj:t, min allernådigste herre
och stormäktigste furste, ser sig tvungen att låta sina under
mitt befäl stående trupper besöka(!) Edert land, gode grannar
och inbyggare av svenska Finland!» Sveriges konung hade
nämligen vägrat sluta en billig fred med Frankrike och i
stället förenat sig med den gemensamme fienden till Europas
lugn. Men Finlands folk skulle ej behöva lida för sin konungs
synder: »Bliven stilla, fridsamme och utan all fruktan vid
edre hemvister, gode grannar och finske män! Vi komma
ej till Eder som fiender men som vänner och skyddsherrar
för att göra edert tillstånd lyckligare.» — »Storfurstendömet
Finland», heter det vidare, »kommer alltså ifrån denna stund
att anses i likhet med de övriga ryska rikets provinser.»
I den andra proklamationen vänder sig Buxhövden till
de finska soldaterna och försäkrar, att »min allernådigste
kejsare gör det ont, att han är föranlåten emot Dess önskan
och endast för lugnets och stillhetens erhållande samt för
finnarnes lycka att låta sina trupper inrycka uti Finland».
»I gode finnar», heter det så rörande, »I ären beklagansvärde,
I lämnen Edra hemvister, Edra anförvanter och måsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
