Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorar krafterna och blir tillfångatagen. — ’Vad
hade Ni då där att göra?’ frågar Ni. ’Var där Er plats?’ —
Ack nej. Men 80 mils oavbrutet återtåg . . . det lockande i en
kavalleristrid . . . som La Fontaine säger: ’Man har alltid
smak för sitt gamla yrke’ . . . jag hade eld i bloden. Från 4
på morgonen, då de första skotten smällde, hade jag, såsom
min vana är, ridit omkring för lösa tyglar, då vid passerandet
av en på återtåg stadd sexpundig kanon skaren brast under
mitt engelska sto, det skenar och kastar mig med hela
våldsamheten av sin flykt mot ett kanonhjul, varvid min sida
krossas och jag skadar mig, så jag hela livet kommer att lida
därav. Jag höll mig emellertid uppe, ända till dess återtåget
skulle börja. Då var min motståndskraft slut; men även om
jag stupat på fläcken, måste jag stanna kvar i elden, ty jag
allena kände till stridsplanen i dess helhet. En fältskärselev
finner mig avsvimmad, ger mig elexirer, droppar och själva
fan, varav jag för tillfället känner mig bättre. Men
sönderbråkad som jag är genom tvenne månaders otroliga
ansträngningar utan att hava förtärt en munsbit på 18 timmar och
uttröttad av en 8 timmars strid, varav halva tiden i snö ända
upp till höfterna, ömsom svettig, ömsom stelfrusen, är det
ju icke att undra över, om min fraters balsam och droppar
skulle inflammera mitt blod, och kanske hade jag utan honom
låtit tillfångataga ett halvt dussin kornetter i stället.»
Löwenhielms efterträdare som generaladjutant blev
Adlercreutz, »den tappre finnen». Adlercreutz fick i sin tur till
efterträdare Georg Karl von Döbeln, en av de populäraste
gestalterna bland hjältarne i finska kriget.
Von Döbelns namn är så nära sammanflätat med
björneborgarnes, att man gärna tänker sig honom som född
finländare. Men i själva verket var han västgöte, född 1758
på säteriet Stora Torpa i Segerstads socken mellan Skövde
och Falköping. Hans far, som var domhavande där, var
sonson till den berömde läkaren Johan Jakob Döbelius,[1] som var
av tysk börd men under en vetenskaplig resa till Leyden blev
stormdriven till Göteborg och för sin skicklighet som
pestläkare kvarhållen i Sverige, utnämnd till professor i Lund
och av Karl XII adlad under namnet von Döbeln.
Redan som pojke visade sig Georg Karl »till högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
