Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obändig» — vi ha hans egna ord därpå. Vid åtta års ålder
blev han faderlös. Egendomligt nog begravdes samtidigt med
Georg von Döbelns far även hans bror och farfar. Hans
mor gifte snart om sig. Pojkens förmyndare beslöt då, att
hans myndling skulle bli präst, vilket också hade skett,
därest, såsom Döbeln säger, »min egen halsstarrighet icke
bestämt annorlunda». Till prästämbetet hade han, som han
säger, »icke minsta gåvor varken av naturen eller nåden».
Krigarblodet förde honom som ung ut i äventyr i fransk
krigstjänst, och sitt första fälttåg fick han göra i de franska
besittningarna i Ostindien. Hans regementschef var greve
De la Marek, samme man, som sedan i en duell dödade
Peyron, Gustav III:s gunstling.[1]
På de fartyg, som förde över trupperna till Ostindien,
rasade smittosamma febrar så våldsamt, att ensamt av det
regemente, Döbeln tillhörde, dogo nära 400 man. Skeppet
var därtill så ruttet, att det vid framkomsten måste utdömas
såsom obrukbart. En del fartyg voro så genompyrda med
smitta, att de negrer, som kommo ombord för att pumpa,
sjuknade och dogo nästan knall och fall.
Den självbiografi, som Döbeln nedskrev vid 53 års ålder,
vittnar om, att Mars icke var den enda gudomlighet, som den
unge krigaren dyrkade. Han erinrar sig med välbehag
»indianska seraljens lössläppta bajaderer. Deras täckhet
uti svart glänsande, fint skinn, deras utmärkt vackra
anletsdrag, deras livliga ögon, vällustiga åtbörder, deras med guld
och stenar rikt utsmyckade kropp, deras dans helt nakna
med upp- och nedvänd ställning, på huvudet stående, gjorde
prinsens[2] middagsmåltider övermåttan muntra. Alla enskilda
tidsfördriv hade lika egenskap», säger han.
Under sitt indiska fälttåg avancerade Döbeln, tack vare
sina militära förtjänster och officerskårens decimering genom
febersjukdomar, till kapten. En blessyr hade han också som
minne därifrån. Gustav III:s ryska krig skulle ge honom nya
erfarenheter av krigarlivet. Chefen för Savolaxbrigaden,
Kurt von Stedingk, tog honom i sin tjänst som kapten och
överadjutant. I striden vid Porosalmi visade han den äkta
krigarens förmåga att sätta ruter i sitt folk: »Jag ska föra er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
