Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Finska kriget 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fattade stånd, såg man mitt för kyrkan en galge, i vilken
en bonde var upphängd i benen, och under mannens halvt
förbrända kropp lågo kol och aska, som vittnade om det
ohyggliga sätt, på vilket fienden pinat ihjäl den olycklige.
Längre bort såg man en mängd vanliga galgar. »Hela detta
kapell», skriver Döbeln, »är av galgar, mord och brand förstört,
liken i gravarna spolierade och folket fört till skogs.»
Döbeln fick god tid att bereda sig på den väntade striden,
ty ryssarnes anfall dröjde. Men på aftonen den 9 augusti
sade han med belåten min till några av sina officerare: »I
morgon anfalla de, men de ska få stryk.» Han hade också
räknat rätt. Genom ett häftigt anlopp lyckades fienden
visserligen genombryta björneborgarnes första kedja, och
denna drog sig något tillbaka. Men då hoppade Döbeln upp
på stenpostamentet till en milstolpe vid vägen och röt: »Spring
ni åt helvete, edra uslingar, att få er lön, men här står jag
och skall stupa; här ser ni mitt monument!» Och så stötte
han med sabeln i stenarna.
Då fattade kedjan stånd igen, och snart kunde Döbeln
och hans björneborgare inskriva namnet Kauhajoki bland
sina segerminnen.
Några dagar därefter vann Adlercreutz vid Alavo en ny
seger, men sedan började återtåget igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
