Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två hemlivets sångare - Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något yngre är epigrammet om Måns, som
»så hastigt fram till lyckan lupit —
Vad? lupit? — Ni far vill, minsann.
Att löpa såg han ej gick an —
han bara ideligen krupit.»
»Nej långt ifrån så svår min första barnsäng var!»
»Men vad den stackars frun blev fasligt altererad,
mitt herrskap väl begripa kan!
Ty medan de som bäst omfamnade varann —
så kom min man.»
»En präst en gång med mycken nit
for ut mot högfärd hos de stora,
fördömde denna last och allt, som hörde dit,
tills han på vägen var att andan platt förlora.
En länsman och en smed uti församlingen
med några fler av lika rang och heder
nu sade mellan sig, sen prästen stigit neder:
’Gu nås, så visst vi känna oss igen
i denna straffpredikningen.’»
»’Nå’, hördes tjuven svara,
’så lär det då vår’ lärspån vara,
ty detta är också min allra första snara.
Men jag tror nog man skall få se,
vi oss ur spelet dra med heder alla tre.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
