Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Två hemlivets sångare
- Frans Mikael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frans Mikael Franzén.
FRANS MIKAEL FRANZÉN föddes i Uleåborg samma
år, som Gustav III företog sin statsvälvning. Hans
far var handlande i staden. Modern var knappt fyllda
sexton år, och intrycket av denna älskliga späda kvinna var
det, som gav Frans Mikaels liv dess första fläkt av poesi.
Den lille var ett vekt och drömmande barn. Lekar och
idrotter roade honom just icke. Han var och förblev livet
igenom en »flickgosse», som levde i sagans och sångens värld.
Betecknande för hur han trånade efter ömhet är, att en
av hans käraste drömmar var den att bli svårt sjuk, så
att modern och syskonen kunde sitta vid hans bädd och
fastrar och mostrar oroligt smeka honom och känna honom
på pulsen.
Något köpmansvirke, såsom fadern önskat, var det inte
i den pojken. Han fick i stället studera och sändes redan
vid tretton års ålder till Åbo universitet, där han kom
under Porthans speciella omvårdnad. Men efter faderns död
1787 måste han avbryta studierna för att hjälpa modern
med handelsrörelsen. Emellertid gav han henne »i tysthet
rådet, att hon skulle gifta om sig med någon värdig man».
Hon tog åt sig vinken, och så slapp Franzén ifrån packlårar
och tjärtunnor och fick fortsätta på den lärda banan. Vid
sjutton år tog han den filosofiska graden. Efter ytterligare
ett års studier i Uppsala blev han docent vid Åbo universitet.
Vid denna tid började han också offentligen framträda
som diktare, ehuru ännu under signaturen F-n, vilket skall
ha föranlåtit biskop Lindblom att vid Franzéns presentation
för honom utbrista: »Kors, är det herrn, som skriver de
vackra poemen med signaturen F-n. Jag trodde det var
själva fan!»
Signaturen är också ovanligt missvisande, ty något mindre
diaboliskt än Franzéns diktning är svårt att få tag i.
Med förkärlek besjunger han i sin ungdoms diktning
barnaårens frid, hemmets lycka och den första oskuldsfulla kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0737.html
