Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reson. Om man till en person i ett annat land säger: ’Que
le diable t’emporte!’[1] så är det nog för honom. Men här skulle
en enda djävul icke förmå honom att så mycket som röra
en lem. Om man här icke brukar ’tio tusand dievul’, så gör
man bättre i att inte svärja alls.» När därför De La Tocnaye
vid en avskedsfest, som officerarne vid Jämtlands regemente
höllo för honom, ville visa sig riktigt belevad och briljera med
sin fulländade språkkunskap, så svarade han på frågan, vad
han tyckte om deras landskap, sålunda: »Tio tusand
millioner dievul, snö och frost! Helvede siörna! Sacramentska
skogar! Men satans god folk!» Och han tillfogar den
reflexionen: »Min komplimang tycktes behaga dem, och man drack
min skål.» — Damer kunna dock hjälpa sig fram i Sverige
med ett eller två »Kors!» »Men en man, som begagnade sig
av detta uttryck, skulle bli ansedd för en petit-maître, och
man skulle göra narr av honom.»
Man äter för mycket i Sverige, isynnerhet i Jämtland.
Där fann De La Tocnaye det mycket ansträngande att göra
så duktigt besked för sig i mat och dryck, att han inte skulle
anses ohövlig. Alla ville bjuda honom på frukost. En dag
blev han undfägnad med »frukost» på fyra olika ställen, och
klockan 11 ville man truga honom på ytterligare ett ställe.
Men då förmådde han icke mer utan måste tacka nej.
Bönderna leva dock i allmänhet måttligt, men statens
ämbets- och tjänstemän på landet, åtminstone i Bergslagen,
och borgerskapet i städerna äta och dricka till övermått.
Vår resenär påstår, att han icke överdriver, då han berättar,
att en sådan herre brukar sätta i sig ett dussin supar om dagen
utan att anses för drinkare. Han börjar sin dag klockan 6
med kaffe på sängen och en sup samt en pipa tobak och
slutar den klockan 8 med aftonmåltid och den obligatoriska supen.
Tobakspipan hänger i munnen på honom hela dagen, och »med
den går han till sängs och insomnar, rökande sin kära pipa».
»Innan man sätter sig till bords, måste man dricka ett glas
brännvin, som man kallar sup, för att skaffa sig aptit, en
vana som man i början finner besynnerlig men snart nog
förträfflig. Efter supen förblir var och en ett ögonblick
stående tyst. Detta ögonblick är, påstår man, ägnat åt bön(!)»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
