Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Hur vår nuvarande regeringsform tillkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket skall betala till kronan, och vartill dessa skatter skola
användas.
Genom statsrevisorer, som riksdagen utser, granskar
den rikets räkenskaper och tillser alltså även, att de beviljade
skatterna användas för sitt ändamål. Denna riksdagens
kontrollerande makt gäller ej blott penningväsendet och
— som nämnt — statsrådet utan även rikets domare och
ämbetsmän. Dessa kontrolleras nämligen genom en av
riksdagen utsedd justitieombudsman.
Riksdagen gemensamt med konungen stiftar lag. »Ej
må konungen utan riksens ständers samtycke, och icke
ständerna utan konungens, någon ny lag göra eller gammal
avskaffa», säger regeringsformen.
Vår regeringsform tillförsäkrar Sveriges inbyggare vissa
allmänt medborgerliga rättigheter, vilkas ursprung
delvis gå tillbaka ända till Magnus Erikssons landslag.
De innehållas i den berömda § 16, ett slags motsvarighet till
engelsmännens »stora frihetsbrev»:
»Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra,
vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen fördärva eller
fördärva låta till liv, ära, personlig frihet och välfärd, utan han
lagligen förvunnen och dömd är, och ingen avhända eller
avhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning och
dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskriva;
ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen ifrån ort till
annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan
skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så
vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän
förargelse åstadkommer. Konungen låte envar bliva dömd
av den domstol, varunder han rätteligen hörer och
lyder.»
Till dessa allmänt medborgerliga rättigheter hör också
tryckfrihet, varmed förstås, för att använda regeringsformens
ord, »varje svensk mans rättighet att, utan några av
den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter;
att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för
deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därföre straffas,
än om detta innehåll strider emot tydlig lag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
