Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid
- En dyrköpt fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dyrköpt fred.
FRAM i augusti bekvämade sig kejsar Alexander äntligen
att medge fredsunderhandlingar, och dessa inleddes i
Fredrikshamn, dit Stedingk och Skjöldebrand begåvo sig
såsom Sveriges underhandlare. Den ene av de ryska
underhandlarne var Alopæus.[1] Han hade nyligen gjort ett besök i den
svenska huvudstaden och bl. a. lyckats locka ur hertig Karl
den öppenhjärtigt naiva bekännelsen, att han redan givit
Finland förlorat men inför ständerna »måste på allt sätt
låtsas(!) söka återfå det». Över huvud taget visade de
svenskar, han talade vid, en rent straffvärd öppenhjärtighet mot
fiendens representant, och snart hade den sluge diplomaten
listat ut, att man var beredd att offra även Åland.
Helt och hållet hade man dock ej uppgivit hoppet på en
något drägligare fred. Man beslöt sig för att samtidigt med
fredsunderhandlingarna göra en yttersta militär
kraftansträngning i förhoppning att kunna tillfoga ryssarne ett
nederlag och därigenom rädda åt Sverige landet mellan Kalix
och Kemi älvar samt Åland. Ty om denna ögrupp komme i
Rysslands våld, så skulle detta — menade man — innebära
en ständig krigsfara för Sveriges huvudstad, eftersom
avståndet från Åland till svenska fastlandet är blott fyra mil.
Krigsplanen gick ut på att begagna sig av det skydd,
som den engelska flottan i Östersjön gav, och låta
svenska flottan landsätta en truppstyrka i fiendens rygg, så
att hans återtågslinje bleve avskuren. Sedan skulle den
svenska landstignings armén i förening med de trupper, som
stodo i Ångermanland, tillintetgöra fienden. Tyvärr blev
planen förfuskad genom avundsjukan mellan Adlercreutz
och Adlersparre. Adlersparre drev det nämligen därhän,
att konung Karls gamle vapenbroder amiral Puke fick högsta
ledningen i stället för Adlercreutz — Döbeln var efter sitt
trotsiga uppträdande på Åland för illa anskriven hos de
[1] Se bd VII: 694. Han hade efter tre månaders arrest i
Stockholm fått återvända hem till Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0046.html
