Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - En dyrköpt fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utslitna återstoden av den forna finska armén. Klädd i den
gamla grå, blodbestänkta syrtuten red han in i den av
trupperna bildade fyrkanten, kring vilken kyrkfolket och den
övriga menigheten slöt sig. Hälsad med livliga fröjderop av
dessa utmärglade krigare i trasiga kläder, med krutstänkta
anleten och stympade lemmar, blottade generalen sin hjässa
med det svarta bandet kring den genomskjutna hjältepannan
och sökte med sin genomträngande stämma överrösta
höstvindens vemodiga klagan. Med tårfyllda ögon yttrade den
härdade krigaren:
»Soldater! Jag har samlat armén för att tillkännagiva, det
en preliminär fredsavhandling den 17 september blivit gjord
emellan svenska och ryska makten. Denna fredstidning
slutar ett förhärjande krigs alla olyckor.
Men Finland frångår Sverige; riksgränsen blir Torne älv!
Finnar! Med denna fred förloras tredjedelen av svenska
kronans område. Sverige mister för alltid den stolta finska
nation, sitt kraftigaste stöd. Men den visa allmakten har
beslutit våra öden; de måste således emottagas med tålamod —
med undergivenhet.
Soldater! Kamrater! Bröder! I ären dyrbara kvarlevor
av den stolta finska nationen och dess tappra krigsfolk. Det
är ock till Eder jag bör och jag skall med upprört hjärta
förkunna konungens, riksens ständers, svenska folkets, svenska
arméns, mina förmäns, mina medbröders, min egen — ja
allas uppriktiga tacksamhet.
Finnar! Bröder! Edra bedrifter äro stora, och den
tacksamhet, jag å allas vägnar till Eder yttrar, är i lika
förhållande. Emottagen då ett upprört hjärtas okonstlade tankar!
Och I, svenska trupper, som vid detta sorgbundna tillfälle
ären närvarande, våren levande vittnen till svenska
moderlandets oinskränkta tacksamhet! Svenskar! Våren stolte
över att hava sett dessa finska lämningar! Minnens dem!
Högakten dem! Se deras avtynade kroppar, deras bleka
ansikten; de bära vedermälen av deras trogna, änskönt
fruktlösa bemödanden att befria sin fosterbygd under förflutna
åren!
Finnar! Bröder! Kunde dessa ord beseglas med blodstårar
från mina ögon, skulle de strömma — och varje droppe
försäkra er om min vördnad, min vänskap!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
