Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid
- Överste Gustavsson och hans familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hat mot en man, vars »svarta hjärta gjorde honom oförmögen
av mänskokärlek och medlidande». Att »detta på alla ädlare
känslor blottade hjärta» äntligen gav efter för hennes böner,
det tillskrev hon huvudsakligen Hedvig Charlotta. Efter
tolv långa veckors väntan kom drottning Fredrika nu till
sin make, åtföljd av sina fyra små barn. Den annars så stele
maken »markerade däröver den största glädje». De
vakthavande officerarne kunde t. o. m. få bevittna, att Deras
Majestäter i muntert humör »harcellerade varandra[1] mycket
i åtskilliga ämnen».
Konungen i landsflykt.
Vad den avsatte konungens framtida vistelseort angår,
ville ständerna icke ha honom så nära som i Slesvig utan
beslöto, att han skulle landsförvisas till Schweiz. Men först i
december fördes han och hans familj ur landet. Detta
pinsamma värv, som skulle utföras i största hemlighet, uppdrogs
åt Skjöldebrand. Meningen var, att f. d. drottningen med de
tre små prinsessorna skulle resa långsammare efter till
Karlskrona, dit även den tioårige prins Gustav blivit förd, men en
annan väg. Där skulle hela familjen embarkera för att
fortsätta vidare. Men drottningen bad så bevekande att få följa
med sin make, att Skjöldebrand höll på att få tårar i ögonen.
»Ack», sade hon, »jag kan ej se kungen resa. Jag uthärdar det
ej. Finns ingen vrå i någon släde, där jag kunde få kasta mig
och släpa med?» — »Jag kan ej neka, att jag var djupt rörd»,
fortsätter Skjöldebrand sin berättelse. »Gustav Adolf sade
då med en sträv, högtidlig stämma: ’Det står i bibeln, att de
tu äro ett. Därföre finner jag det rätt väl passande, att
drottningen följer med mig.’ Detta komiska avbrott i en så
rörande scen behövdes att hämma de tårar, som stodo mig och flere
i ögonen», tillägger vår sagesman. — Drottningens böner hade
emellertid bevekt Skjöldebrands hjärta, och de båda
makarna fingo följas åt.
De eskorterande officerarne voro till undvikande av allt
uppseende förklädda till borgare men hade vapen gömda
under kläderna.
[1] Retades på skämt med varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0054.html
