Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Överste Gustavsson och hans familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägrad över de föga uttrycksfulla anletsdragen», säger
landshövding von Troil.
Vid 26 års ålder fick han av kejsar Frans I tillstånd att
som överstelöjtnant inträda i österrikiska armén, där han
avancerade till fältmarskalklöjtnant[1]. Någon framstående
militär var han dock icke. Hans intresse förlorade sig liksom
hans fars i sysslande med detaljer. Men hans pliktkänsla
var utomordentligt stark.
Han bosatte sig i Wien och ingick äktenskap med en kusin,
en prinsessa av Baden. Med henne fick han en dotter —
sedermera drottning Carola av Sachsen. Äktenskapet mellan,
den stele och kantige prinsen och den romantiskt anlagda
prinsessan blev ej lyckligt. Han beskyllde henne för otrohet.
Ekonomiska bekymmer verkade också fördystrande på
samlivet mellan makarna, och äktenskapet slutade med
skilsmässa.
Prins Gustav hade ärvt sin faders behov av att flacka
omkring. Som frånskild äkta man besökte han nästan alla
Europas länder, mestadels som gäst hos någon furstlig anhörig
eller förnäm bekant. En septemberdag 1862 kom han
tillbaka till det land, som förskjutit honom, men som var honom
kärt ända till livets slut. Okänd och obemärkt steg han i
land i Hälsingborg, strövade omkring i omgivningarna och
besökte Ramlösa, där han för 55 år sedan tillbragt en sommar
i sällskap med sina föräldrar. Sedan försvann han över
Danmark igen, okänd som han kommit. Man kan se för sig dert
långa, magra, melankoliska gestalten med de infallna
kinderna och den grå stubbmustaschen, och något av historiens
kalla ödesfläkt blåser emot en.
På äldre dagar blev den stackars ensamme mannen
alltmera dyster till sinnet. Det var väl mest för att skingra
svårmodet, som han nästan ständigt levde på resande fot. Mest
hälsade han på sin dotter, och det var under ett besök på
hennes slott Pillnitz nära Dresden, som han år 1877 slutade
sina dagar efter tre månaders sjukdom. I sitt fädernesland
var han då en längesedan bortglömd man.
Hans dotter, den täcka och intagande prinsessan Carola,
blev kär i en anförvant, prins Albert av Sachsen, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
