Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl August. Fersenska mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa mindre behagliga intryck, och efter en timmes samtal
såg jag intet, platt intet annat än den outsägligt goda
människan och den i alla ämnen mogna och skarpsinnigt seende
mannen. I andra sammanträdet vann han hela min
tillgivenhet, och jag förundrar mig ej över att varje norsk man
adorerar[1] honom. I fråga om sina relationer till
Danmark yttrade han flera gånger: ’Man må ej tvivla, att
sedan jag kommit till Sverige, är jag ingenting annat än
svensk.’»
Men hovet och en stor del av högadeln, som voro anhängare
av den gamla konungaätten och därför kallades gustavianer,
ville icke veta av honom. De hade velat ha Gustav IV
Adolfs äldste son till tronföljare. Dessa eleganta världsmän
och societetsdamer sade spetsigheter om den lille korpulente
och koppärrige »bondprinsens» tafatta och klumpiga sätt i
sällskapslivet. Ja somliga, framför allt medlemmarna av
den högdragna familjen Fersen, visade honom öppen
sidvördnad.
Hedvig Charlotta karakteriserar honom sålunda: »en tyst
och tråkig sällskapsmänniska, som alltid fann sig besvärad
i fruntimmers sällskap, men en bra och hederlig karl,
även om han saknade högre begåvning och allmänbildning».
Men Karl August gick stilla och bidande sin väg fram utan
att man kunde ana, vilka framtidstankar han välvde inom
sig. Blott hans broder, Fredrik Kristian av Augustenburg,
fick del av dem, och tack vare hans anteckningar veta vi nu,
att Karl August umgicks med planer på att försiktigt verka
för en ny förening mellan Nordens tre riken. När tiden bleve
mogen därför, ämnade han själv frivilligt träda tillbaka för
danska kungahuset. Skulle denna plan ej befinnas utförbar,
så ämnade han adoptera Gustav IV Adolfs son Gustav, för
den händelse att ynglingen utvecklade sig så, att han bleve
tronen värdig.
Men dessa planer skulle aldrig bli förverkligade.
En dag på våren 1810, när kronprinsen på Kvidinge hed
öster om Hälsingborg inspekterade husarernas exercis, såg
man honom plötsligt förlora herraväldet över sin häst. Djuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
