Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl August. Fersenska mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begå hvad horreur som helst.[1] Tror Du icke Nationen känner
allt, allt och hämdens stund skall komma! Fast din
nedriga far, den högmodiga aristokraten, igenom de nedrigaste
medel på fäderneslandets bekostnad stal till sig omåtteliga
rikedomar, fast din långa hals, som bär en liten Hjärnlös
knopp, undgått Guillotinen i Frankrike, fast din syster den
giftblanderskan ännu undgått rättvisans bila, fast ert
högmod utan gränser ännu icke blifvit qväfdt, så veten uslingar
att hvad som bort och har ännu icke skedt kan ske. En
nation i raseri och förtviflan är förskräcklig ... Föraktliga
varelse, när du kommer i all din förmenta storhet och ståt
i staden, så vet att den sämsta bonde spottar ått dig och
kjäner sig vara större och bättre människa än du högmodiga
usling! Men Darra på dina långa smala ben och vet att dätta
bref är hela publiquens ... Tro mig föracktliga Axel Fersen,
det bör spöcka för dig och din nedriga syster en dag när den
mördades skugga sväfvar omkring edra ödsliga slott ...
Karl August skall hämnas.»
I kanten var med stora bokstäver skrivet: »Detta Bref är
i afskrift i mångas händer.»
I tidningen »Allmänna opinionens organ» gjorde
publicisten Adolf Regnér en del reflexioner, präglade av en
cynism, som verkar ohygglig. Genom ryktet om att Karl
August blivit förgiftad hade, säger han, »varje redlig svensk
med djupaste smärta måst se sin nation påtryckt en för alla
tider vanhedrande stämpel. Det var således icke nog, att
nationen förlorat en prins, som hon älskade, vid vilken hon
fästat hela sitt hopp —- hon hade med honom även förlorat
sin heder; hon såg sitt namn brännmärkt med en outplånlig
skamfläck. Var det icke naturligt, att sådana betraktelser
upprörde varje redlig människas känslor? Måste de icke
påkalla hämnd över upphovsmannen, som ryktet så tydligen
utmärkt?» Någon undersökning om Fersens skuld eller oskuld
kunde, säger han med äkta pöbelsofistik, ej komma i fråga
från »en folkhop i höjden av dess förbittring. Det var nog,
att han allmänt ansågs som brottslig, och ibland hans
banemän fanns visst ingen, som tvivlade på att han var det(!).
Det är i sanning grymt att föreställa sig, att han blivit
tilläventyrs oskyldigt uppoffrad. Emellertid lära få kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
