- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
104

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ett överraskande tronföljarval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när det blev mig sagt, att han var karl att bjuda spetsen åt
Napoleon.» I grund och botten hyste nämligen Désirée ett
visst agg till sin förre trolovade och kunde aldrig förlåta
honom, att han brutit deras förlovning.

Vår nya kronprinsessa hade nätt och jämnt satt foten på
svensk mark, då hon möttes av den angenäma överraskningen
av en allmoge, som talade hennes eget kära franska
modersmål rent och oförfalskat. Toll, som då var
överbefälhavare i Skåne, hade nämligen lärt folket att hälsa Hennes
Maj:t med ropet: »Vi vell ha rajn!» — det var nämligen en
svår torkperiod —, och det uppfattade Hennes Kungl.
Höghet, såsom ämnat var, som »Vive la reine!»[1] och kände sig
mycket angenämt berörd.[2]

I längden blev emellertid detta vackra minne något för
magert att leva på. Désirée Clary kunde icke förlika sig med
svenska förhållanden och mådde inte bra i det nordiska
klimatet. Ett halvt år hade ännu ej gått, innan hon återvände
till sitt kära Frankrike. Därifrån kom hon ej tillbaka förrän
1823, till sin sons bröllop med den sextonåriga, förtjusande
prinsessan Josefina av Leuchtenburg. Efter bröllopet hade
drottningen tänkt återvända till Paris, men det ville Karl
Johan ej höra talas om. Hon stannade alltså kvar i
Stockholm men tillbragte sin mesta tid i sin egen våning, fri från
etikettens tvång.

I motsats till sin gemål, som naturligtvis före tronbestigningen
övergått till den lutherska läran, förblev drottning
Desideria katolik och gick samvetsgrant i mässan, först i sitt
eget kapell på slottet och sedan i katolska kyrkan. — Av de


[1] Leve drottningen!
[2] Ett annat drag av Tolls tjuvpojkslynne,
som också kan vara värt att komma i håg, är anekdoten om när hans
adjutant tog sig den något närgångna vanan att äta av de kokta
sviskon med socker på, som generalen själv brukade njuta »för att
underlätta en trög natur». När Toll kommit under fund med vem som tärde
på hans sviskonförråd, ringer han genast på sin kammartjänare och
tillsäger honom att bära ut sviskonassietten för att ingen skulle råka
i olycka genom den. »Saken är nämligen den», tillade han, vänd till
adjutanten, »att det där, som ser ut som socker på sviskonen, är
arsenik. Sviskonen äro nämligen avsedda för att fördriva råttor.» Den
skuldbelastade adjutanten kände sig naturligtvis genast illamående
och skyndade att få i sig mjölk och kräkmedel för att motverka giftet.
När Toll tyckte, att mannen lidit länge nog, lugnade han honom med
att berätta verkliga förhållandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free