Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl Johan medverkar till att störta Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knapp veckas vistelse på krigsskådeplatsen såg sig berövad
sitt befäl och hemsänd som fånge. Han föll alldeles ihop och
ansåg hela sitt liv förspillt. Mot hösten led också hans hälsa
av vistelsen i den kalla och fuktiga fästningen. »Jag är och
blir förlorad», skriver han. »Jag faller av dag från dag till
hälsa, lynne och krafter. En våtkall, stormig köld är
odräglig för mitt blesserade huvud på denna stenpråm.» Och när
han i december återfick friheten, var han sängliggande av
sjukdom.
Återstoden av sitt liv fick han tillbringa i lugn, om ock
tidtals plågad av sjukdom. Han blev ordförande i
krigshovrätten och stod mycket väl hos Karl Johan. På sommaren
1818 gjorde han tillsammans med sin son ett besök i
Frankrike och återupplivade många minnen från sin ungdoms
dagar. Men på hemvägen överfölls hans av reumatism, och
sedan hämtade han sig aldrig riktigt. Hans krafter avtynade
allt mer, och i februari 1820 upphörde den käcke, rättframme
krigsmannens oroliga hjärta att slå. Han var då i sitt 62:a
år. Hans föreskrift om sin begravning är i stil med mannens
hela liv: »Jag bärs eller köres till graven utan ringning, helt
tyst, utan annat åtfölje än prästen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
