Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Norge förenas med Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Johan icke ämnade röra vid Norges självständighet.
Han tänkte — såsom han kort före freden i Kiel yttrat till
den danske underhandlaren — alldeles icke införliva Norge
med Sverige utan förena det med detta rike. Han
ämnade säga till norrmännen: »I skolen icke betala skatter till
Sverige — I ären fria. I skolen behålla edra lagar; I
kunnen stifta nya, om I så viljen. I kunnen sälja kronogodsen
för egen räkning eller behålla dem. I måsten förena eder
med svenskarne under samme konung, på det att intet krig
må framdeles föras mellan de båda länderna.»
Det viskades man och man emellan, att Karl Johans
medgörlighet berodde på att han icke kände sig så säker på
Sveriges tron, att han ej kunde tycka det vara bra att ha
en annan i reserv. Revolutionens son hade ju sett, hur
lätt troner och väldigheter omstörtades i orostider. Kunde
han därför genom vänlighet och ädelmod vinna norrmännen,
så kunde de bli honom ett stöd att lita till i nödens stund.
Mer än dynastiska skäl vägde dock nödvändigheten att
komma till ett snart avgörande. Kejsar Alexander var icke
mycket att lita på, och den stora kongress, som skulle
omordna Europas förhållanden på grundvalen av det politiska
läget före världskriget, skulle snart träda i verksamhet.
Det gällde att till dess ha avgörandet klart, ty annars kunde
alltsammans lätt bli omintetgjort. Därför finge ej
norrmännen drivas till förtvivlans motstånd, ty i sådant fall skulle
de kunna rätt länge försvara sig bland sina fjäll.
Så som emellertid sakerna nu stodo, fann Kristian Fredrik
bäst att ge efter och ingick på konventionen i Moss
den 14 augusti 1814, enligt vilken han skulle upphöra med
fientligheterna och nedlägga sin krona.[1] Kriget hade då
pågått i blott tre veckor. Det var Kristians och många ledande
norrmäns förhoppning, ätt Karl Johan skulle falla med
Napoleon; och när så skedde, skulle norrmännen passa på och
göra sig fullt oberoende. I avvaktan på detta gynnsamma
ögonblick hade man ju alltid den fördelen att ha skaffat sig en
fri författning och blivit förklarad för en självständig nation.
Ett storting — så kallades den norska riksdagen —
samlades i Kristiania och beslöt Norges förening med Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
