Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid
- Oppositionens ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdag av att kvinnan skulle äga lika arvsrätt med mannen;
den andra var 1858 års riksdags beslut om att ogift kvinna
skulle få bli myndig vid 25 år.
*
Under sin verksamhet i lagkommissionen trädde Richert
i förbindelse med den liberala riksdagsoppositionen och blev
snart en ofta anlitad rådgivare för dess ledande män. Och det
fortfor han att vara även sedan han återvänt till hembygden
för att sköta den befattning som ordinarie häradshövding,
på vilken han skulle stanna till sin död. På sin gård Truve
vid Vänern öster om Lidköping kände han sig lycklig över att
vara en man för sig, oberoende av gunst eller ogunst. Och
från denna lilla vrå av världen följde han med intresse
rörelserna därute och stod i livligt tankeutbyte per
korrespondens med sina partivänner, särskilt med Anckarsvärd.[1] T. o.
m. hans bittraste motståndare måste erkänna, att det var
mycket länge sedan någon enskild man utövade ett sådant
inflytande på det allmänna tänkesättet i Sverige som han.
»Johan Gabriel Richert har sagt så» — det var för en
hel generation av det frisinnade Sverige avgörande för vad
som var rätt och klokt.
»Den svenska liberalismens lärofader» var en vördnadsbjudande
personlighet. »Även den som icke låter mänsklig storhet
imponera på sig, böjde inför honom ovillkorligen sitt huvud
och böjde det djupt», säger en hans vän och politiske lärjunge,
redaktören för Göteborgs Handels- och sjöfartstidning S. A.
Hedlund. En annan samtida — skriftställaren Johannes
Sundblad — talar om hans »högväxta, starkt byggda gestalt,
vars hela väsen ingav känslan av att man stod inför en
ovanlig personlighet. I blicken låg nämligen något djupt och
genomträngande och i rörelsen en viss ädelhet, som ofta är
karaktäristisk iör sådana människor. För främlingen föreföll
[1] Märkligt är det att se, hur Richert i brev efter brev alltid titulerar
sin vapenbroder »Herr greve», fast de bägge själsfränderna gjorde långa
resor tillsammans och Anckarsvärd besökte Richert i hans hem på
Truve. Först på sommaren 1843 var den högvälborne så gemen att
proponera brorskål, med den påföljd att överskriften på Richerts nästa
brev fick lydelsen: »Min goda (med förlov till sägandes) broder!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0192.html
