Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Lars Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konflikter med. Det var general Sandels. »Han var», skriver
Hartmansdorff i sina självbiografiska anteckningar, »en av
de svåraste personer, jag hittills råkat ut för.» Han fann den
store fältherren stram och högdragen, ilsken och pedantisk.
Han »var i formaliteter och all slags former den starkaste,
jag någonsin sett. Därigenom och förmedelst sin noggrannhet,
träaktiga flit och envisa nit hade han förvärvat sig stort
anseende som ämbetsman och även gjort stor nytta under den
vankelmodiga styrelsen. Han satte egentligen icke värde
på andra människor än dem han fruktade, behövde eller som
smickrade honom. Motsägelser ansåg han som
subordinationsbrott.»
Sådan var Sandels i Hartmansdorffs ögon. Man kan vara
säker på, att Sandels karakteristik av Hartmansdorff inte
var fördelaktigare.
Trots sin oppositionella läggning skilde sig emellertid
Hartmansdorff från oppositionsmännen, då han tyckte sig finna,
»att de ej satte fäderneslandet utan andra syften i främsta
rummet». Hartmansdorff var dock ingalunda den
stockkonservative man, som en upphetsad folkopinion ville göra
honom till. Han verkade t. ex. för att adeln skulle avstå
från sin självskrivenhet på riksdagarna och var en ivrig
främjare av nykterhetsrörelsen. Och även hans bittraste fiender
ha haft svårt för att på allvar kunna förneka hans ärliga
övertygelse, hans oräddhet, hans outtröttliga nit och
arbetsamhet. »Någon mera nitisk och arbetsam ämbetsman, än
Hartmansdorff var, har säkerligen sällan funnits», säger t. ex.
presidenten Ulfsparre. Och vad själva indragningsmakten
beträffar, så var han personligen icke alls bergsäker på att
medlet var det bästa; men som ämbetsman måste han ju
göra sin plikt.
När indragningsmaktens fruktansvärda vapen skulle
brukas mot Hiertas tidning, gick det emellertid med den
som med galten Särimner i den nordiska gudasagan: den
slaktades om aftonen men stod om morgonen frisk och färdig
upp igen. »Aftonbladet» blott ändrade titel efter varje
indragning och kallades »Det nya aftonbladet», »Det nyare»,
»Det fjärde» o. s. v. För var gång måste också en ny ansvarig
utgivare till namnet ställas i spetsen för tidningen. Först
anlitade Hierta släktingar och vänner, men sedan måste han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
