- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
214

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Oppositionens bravurnummer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemlighet förstås, ty risken var stor, att man skulle få icke
blott Spaniens utan även andra länders regeringar över sig.

Eftersom denna affär gick så flott, kunde man icke säga
nej, då Mexiko kom med ett lika frestande anbud på tre
svenska krigsfartyg. Men nu började hemligheten dunsta
ut. Genast hördes protester från Spanien mot detta
förtäckta understöd åt upproriska undersåtar. Andra makter
instämde, ja Ryssland hotade med krig. Då måste Karl
Johan slutligen låta det sista köpet återgå. Men i enlighet
med kontraktet måste ett så drygt skadestånd betalas till
köparen, att icke ens vinsten på första köpet räckte till,
utan statsverket fick träda emellan med ytterligare ett par
hundra tusen riksdaler.

Efterräkningen kom på 1828—30 års riksdag, sedan
statsrevisorerna fått hand om saken, och den minister, som
närmast haft hand om affären, generalamiralen Olof Rudolf
Cederström, en av hjältarne från Viborgska gatloppet, tvangs
att avgå från statsrådsämbetet.

*     *
*



Oppositionen växte i styrka på nästa riksdag, som var
samlad åren 1834—35. I sin iver att framkalla systemskifte
i regeringen tillgrep man det vapnet att vägra anslag till
försvaret eller nedsätta dem till en obetydlighet. Prosten
Stenhammar,[1] som tillhörde oppositionens moderatare
flygel, fann emellertid denna taktik ohygglig. »Det ser nästan
så ut», skriver han, »som detta parti skulle gärna lämna
beväringen utan kläder och vapen, förråderna tomma och
fästningarna försvarslösa — Gud vet i vilken avsikt! Man kan
falla på varjehanda misstankar, då man någon gång hör
sägas, att det kan vara likgiltigt, om man är engelsman eller
ryss, blott man icke har för dryga skatter att betala och njuter
sin bekvämlighet.» Han hörde till dem som ansågo de
långvariga riksdagarna demoraliserande, och han kallar dem

[1] Stenhammar var en mångkunnig man: han hade varit docent i
fysik och därefter som lektor i Linköping givit ut bland annat en
förtjänstfull geografisk lärobok. Sedan specialiserade han sig med
förkärlek på botanik, särskilt på lavarna, samt på entomologi, och hans
framgångsrika undersökningar på dessa områden förde honom in i
Vetenskapsakademien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free