Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Oppositionens bravurnummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När man läser den dagbok, som Liljecrona, Lars Hiertas
närmaste man, skrev under den stormiga
oppositionsriksdagen 1840—41, får man också ett starkt intryck av all den
futtighet, med vilken stora strävanden i denna onda värld
bli bemängda, när de portioneras ut på småsinta individer.
Det låder smuts vid dem, som på riksdagen agerade med hjälp
av »fyrkantens» spioner[1] och fägnade sig åt, när dessa
inrapporterade, att »gubben på fyrkanten» var på dåligt humör.
Men å andra sidan är det ingen svårighet att ur dåtida
konservativa tidningar leta fram exempel på fulländad
pöbelton, såsom när det liberala partiets ledning betecknades
med »skökan, som rider vilddjuret». Och frånsett all
småaktig oppositionslust och påfågelsaktig fåfänga, all lumpen
grälsjuka, all personlig maktlystnad, så gällde dock den stora
striden i grund och botten, huruvida Sverige skulle styras
efter sin egen författning eller efter en tronsatt generals
godtycke och den heliga alliansens recept; den gällde, huruvida
Sveriges konung skulle taga råd av gunstlingar och
lycksökare eller av ansvariga och sakkunniga ministrar.
Det skulle också vara orätt att påstå, att småaktigheten
fanns bara på ena sidan. Ett belysande fall från anno 1841
må anföras. Då överenskommo ett sextiotal riksdagsmän
tillhörande oppositionen att samlas en gång i veckan till en
enkel middag och för att överlägga om riksdagsaffärerna. I
anledning av denna »rysligt tillämnade ätning av
oppositionsmän» skriver Liljecrona i sin dagbok, att nu får man se, om
inte polisen rör på sig, och om ej reaktionen försöker sig på
något tillägg till missgerningsbalken av följande lydelse:
»Sätter sig någon eller någre upp att äta emot Konungen,
straffes till livet.»
Nästa dag konstaterar dagboksförfattaren, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
