Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Love Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom sig och hela jorden inunder sig. Han ser kanske trasig
och smutsig ut där han står; men han bär sitt huvud högt,
och han ser omkring sig med ögon, som bodde han överallt
i stället för ingenstädes. Förmågan av denna fjäderrörelse
i lynnet, denna spänstighet av ’bort ifrån allt gods!’ är det
förnäma, som ligger i allt svenskt blod. — Avig i spekulationer,
blir svensken vanligen muntrast, om han cederar bonis,[1]
och han bär sig mycket flinkare åt med sina kreditorer, än
han förut gjorde med sina handelsartiklar. Detta är
visserligen icke berömvärt men har sin grund i ett berömvärt. Då
ordspråket säger: ’Vad gör icke tysken för pengar?’ kan ett
lika sant ordspråk säga: ’Vad gör svensken för pengar?’
Man måste finna, att ett folk är icke starkt blott och bart
genom sina ägodelar. Tvärtom, om dess själ hänger vid dem
och vid de personliga fördelar eller njutningar, de bereda, så
är det folket fegt, fullt av fruktan, utan tapperhet och kraft:
långt svagare än det, som intet äger. Men tänk dig ett folk,
som arbetar och förkovrar sig, som äger men utan att med
hjärtat hänga vid ägodelen. Det är någonting — det kan
uträtta någonting. Det är vad som tillhör svenska folket att
vara och kunna.»
På ett annat ställe låter Almquist en förnäm tysk säga om
svenskarne bl. a.: »Deras land är armodets — och jag har
knappt sett någon, som ordentligt svälter! Man borde hungra
till döds här bland klipporna; men tvärtom! I detta
melankoliens land, med åtta månaders vinter, har jag ej sett en
enda ledsen själ. Ingen äger något, men alla depensera. Man
har inga pengar, men man utöser sådana gladeligen. Man har
ej det ringaste att vara glad åt, och man roar sig varenda kväll.»
En verkligt rolig utvikning från det egentliga ämnet i
»Svenska fattigdomens betydelse» äro några djurpsykologiska
studier av oxens, kons och hästens olika natur: »Den som har
sinne för naturens fysionomier, bör en gång riktigt betrakta
oxens och kons profiler, huru de föra sig och kasta ögonen.
De äro gestalter, som hava en underbar prägel av
aktningsvärdhet. De se icke glada ut, ej heller melankoliska, sällan
onda men likväl också icke skämtsamma. De äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
