Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Love Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också i hela Roslagen. Dessutom har hon flitiga hälsningar
från herr Furumo, och som nu Hans Nåd så ofta sagt, att i
religion och vitterhet ingen rang gäller, så har jag på denna
stora högtidsdag velat göra Hans Nåd en liten glad
överraskning och därföre övertalat Brita att komma in. Blyg är hon
också intet av sig.’
’Så-å! Brita är då ingen diktad, ingen idealisk person.
Jag kunde väl tro det; hon är alldeles för naturlig. —
Men i sanning, Jacques, du tar dig bra stora friheter: det
är din lycka, att jag och du äro så gamla vänner. Men
jag menar likväl du visste, att jag aldrig tyckt särdeles om
den människan?’ — ’Ja, Hans Nåd, men den rätta Brita
är på långt när icke så tvär och otrevlig, som hon var emot
herr Furumo på kvarnen. Kanske har hon nu blivit muntrare
och litet mer uppiggad, se’n hon blev gift. Men en fördömd
rospiggska talar hon alltjämt.’ — ’Nå ja, låt henne då bli kvar.
I morgon har jag, min själ, lust att pröva, om hon verkligen
är så stark i balanserkonsten och ekvilibristiska övningar,
som hon är utropad.[1] Ja, som sagt: låt henne då sitta, efter
hon en gång kommit in! Men det säger jag dig, Jacques, att
skulle också den andra ’vildnarcissen’ — jag menar den
gemena Widebeckskan — komma åkandes med sina glasaskar, så
visar du henne genast på porten. I mitt hus får hon inte sticka
sin fot.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
