Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Erik Gustav Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Geijer väl kände sig mogen, avslutade han studierna
med en vacker examen, disputerade och blev magister år 1806.
Då den unge magistern kom hem till Värmland igen, hade en
ung flicka, som han två år förut sett på Ransäter för första
gången, utvecklats till en vacker och genompräktig ungmö
på sexton vårar. Hon hette Anna Lisa Lilljebjörn,
och hennes far ägde Odenstad bruk sju mil från Ransäter.
En vacker dag gick det upp för Erik Gustav Geijer, att den
flickan tyckte han mer om än alla andra. Hon hade då länge
gått och svärmat i hemlighet för den käcke och musikaliske
magistern. »Så, som Erik Gustav spelade fortepiano, tyckte
jag mig aldrig hava hört», skriver hon i sina memoarer.
Men han hade ju ingen ställning att bjuda henne i livet
och vågade därför inte komma ut med vad han hade på hjärtat.
Denna tid av ovisshet blev slitande för Anna Lisa Lilljebjörn.
Hennes far hade kommit på obestånd och försökte därför
övertala dottern att ge sin hand åt en förmögen friare och slå den
fattige Geijer ur hågen. Och hon visste ju inte säkert, om Geijer
tyckte om henne. Den stackars flickan blev sjuk av
själsspänning. Men på sommaren 1809 kom det förlösande ordet,
då Geijer tog mod till sig och en vacker dag uppenbarade sig
på Odenstad och friade. Hennes far gav dock endast med
tvekan sitt samtycke till en förbindelse, som syntes honom så
osäker i ekonomiskt avseende.
Geijer hade under de senaste åren försörjt sig genom
privatundervisning och var nu informator för sonen till en förmögen
köpman i Stockholm, som han dagen efter förlovningen följde
på en studieresa till England. Hans beröring med de praktiska
engelsmännen verkade i hög grad mognande på en yngling,
som ännu var sökande och grubblande. »Han vann erfarenhet
av livet, upptäckte verkligheten och fann, att den innerst
inne är lika underbar som drömmen och fantasien», säger
Geijerforskaren Blanck. Han fann sig själv, och det manligt
kraftiga i hans natur började nu få övertaget. I sina brev
från denna tid visar sig den unge Geijer som en beundransvärt
vaken och skarpsinnig iakttagare av engelsk folkpsykologi och
engelskt folkliv. Han beundrar engelsmännens solida
verklighetssinne, deras sunda förnuft, som är fiende till allt vad
system heter, men som ger dem en sådan enastående förmåga
att vid avgörande tillfällen i livet handla klokt och riktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
