Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Erik Gustav Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandra under valven av dessa portiker eller samtalande sitta
vid stranden av den segelklädda floden, som visade dem deras
fäderneslands rikedom och ära. Det var söndag: alla voro i
sina helgdagskläder. Många ben och armar voro borta. Många
ansikten krutsprängda — alla bruna som mahogny och
väderbitna inom alla luftstreck. Förnöjsamhet och en trotsig
ärlighet lyste i deras ögon. Det land, som så lönar den tappre
seglaren, förtjänar att vara den första sjömakt i världen, och här
skulle jag av hjärtat instämt i den engelska nationalsången
med sin härliga melodi: ’Britannia, härska över böljorna!’
I Greenwichs hospital uppehållas 2,400 sjömän. 3,000
andra dessutom få pensioner ur inrättningen.»
Det ligger mycken och fin psykologi i Geijers reflexioner
angående det engelska umgängeslivet. Hur skarpsinnig är ej
hans jämförelse av innebörden i den engelska artighetsfrasen
»How do you do?» och den franska »Comment Vous
portez-Vous?» Det engelska uttrycket för »Hur står det till» betyder
ju egentligen: »Hur gå Edra affärer?» Fransmannen däremot,
vars språk egentligen är ett hovspråk, frågar: »Huru bär Ni
Er? Huru för Ni er? Lyckas det ännu för Er att le välmåga,
då Ni mår illa? att synas rik, då Ni är fattig? förnöjd då Ni
är dödligt ledsen? — eller artig emot mig, då Ni önskade mig
för tusan?»
Den unge svenske magistern låter ej dupera sig av den stora
societetsbalen i Bath, dit man går bara för att visa sig och
trängas, »fråga ett tjog bekanta, huru de må, och underrätta
sig av dem, om de sett ett tjog andra bekanta, med tillägg:
’Det är fastligt varmt!’, ’Vilken gruvlig trängsel!’ o. s. v. Jag
skulle kunna göra en lista på de samma frågor, jag hörde
hundrade fruntimmer göra. — Och dessa obetydliga ord — med
vilken affekterad livlighet, med vilken accent av vikt sades de
ej! Ofta vände man i hastighet på den svanvita halsen för att
upprepa dem, liksom hade man glömt någon ting; och av det
förtjusande löjet, som visade de vackra tänder, vilka äro ibland
engelskornas behag, av den spetsigt livliga blicken, skulle
en åskådare kunnat inbilla sig, att de spirituellaste infall
blivit sagda.»
»Tyst är verkligen denna nation med besked. Träd in i
ett kaffehus! Där är som i en grav. Gästerna sitta som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
