Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En morgon satt han död vid sjön,
med händren knäppta hop till bön
och tårar på den bleka kinden
halvstelnade i morgonvinden;
och emot graven, där hon låg,
ännu det brustna ögat såg.
Så var den saga, som jag hörde.
Hur djupt, hur ömt hon då mig rörde!
Fast tretti vintrar snöat se’n.
hon lever i mitt hjärta än.
— — — — — — — — — —
Ack, barnets himmel hänger full
med lyror av det röda gull,
och allt vad mannen diktar sedan,
som hjältar stort, som blommor smått,
i skönare gestalter gått
förbi hans barndomsöga redan.»
»Hur glad, hur trotsig, hur förhoppningsfull!
Han sätter spetsen av sitt goda svärd
på nornans bröst och säger: ’Du skall vika’!»
»Mannens mod är kvinnan kärt —
det starka är det sköna värt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
