Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växte. Detta synes dock icke ha varit det tyngst vägande
skälet för Tegnér att kasta om levnadsbana. Hur fästad han
än var vid universitetet, så kände han sig i längden väl
instängd i Lund, »där andan — även den vetenskapliga —
är och blir småstadsaktig», såsom han yttrade sig i ett brev
till Brinkman. Och till Lars von Engeström, som var
universitetskansler och Tegnérs synnerlige välgörare, skrev han,
att det tyngst vägande skälet för honom att lämna
universitetet var, att Engeström snart skulle avgå från
kanslersämbetet, och att man befarade att till hans efterträdare få
en excellens av helt annat kynne, nämligen Rosenblad. Vid
tanken därpå utbrister han bl. a.: »Jag vill ej se ett vetenskapligt
institut styras efter kameralistiska grundsatser och
formaliteternas döda välde efterträda den bättre och levande
Andens.» En så finkänslig natur som Tegnér kunde inte för
död och pina med denne man med »buffelhud».
Som biskop fick Tegnér det ekonomiskt bättre ställt men
ingalunda bekymmerfritt, beroende på den opraktiska
anordningen av prästerskapets avlöning, vilken Tegnér kallade
»religionens indelningsverk». Prästerna uppburo sin
avlöning in natura dels av boställena, dels i form av spannmål,
som de sedan skulle sälja. Kyrkans högsta såväl som lägsta
tjänare måste alltså vara även lantbrukare och
spannmålshandlare. Ibland kunde spannmålslönen bli liggande osåld
i ett helt år eller mer. Och så måste han ju börja sin
biskopsbana med att »köpa in fäkreatur, sädeskorn, plogar och harvar
och gödsel med vad mera, som hör till religionens indelningsverk
här i landet». Sådant medförde perioder, då Tegnér, som
han säger, »ingenstädes kunde göra rätt för sig». Faktiskt
är också, att behållningen i Tegnérs bo, sedan han i nitton år
uppburit biskopsinkomsterna, utgjorde summa 3,500
riksdaler. Och ändå var Anna Myhrman en ovanligt duktig
och förståndig husmor. Men så var också Östrabo — så hette
biskopsbostället utanför S:t Sigfrids stad — ett ovanligt
gästfritt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
