Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föraktar den lumpna försiktighet, som späder vatten i gott vin
och sålunda fördärvar Guds gåva, även så mycket måste jag
förakta den djuriska debauchen[1] som släcker den lilla gnista
av förnuft och modervett, som Naturen förunnat oss. Ty
det är med vin som med kärlek, där det rätta och mänskliga
ligger mellan ytterligheterna av platoniskt svärmeri och brutal
sinnlighet: på samma sätt ligger även vid drickande det rätta
mellan vattensjuk återhållsamhet och fäaktigt fylleri. Och
likväl har jag så kunnat glömma mig, och det inför ögon som
ej borde se min förnedring. Jag erkänner, att detta förargat
mig icke blott därför, att det var mot allt skick och
anständighet, utan ännu mer därför, att det var mot hela mitt
levnadssystem och de grundsatser, som jag i flere år bemödat mig att
följa.» Och han säger, att vad han låtit komma sig till last
»nu bränner som en skamfläck mitt eget medvetande.»
Det må sägas till Tegnérs heder, att när han åtog sig
biskopsämbetet, så ägnade han sig helt åt sina nya plikter. Han
skulle, skriver han, till en god vän, förakta sig själv, om han
vårdslösade en syssla, för vilken han tog lön av staten.
Först och främst inriktade han sin verksamhet på att rycka
upp undervisningsväsendet, som länge varit försummat inom
stiftet. Vad det rent prästerliga beträffar, hade han också
ett riktigt Augiasstall att rensa i det mörkaste Småland.
Med kraftig hand tog han itu med ett prästerskap, »fullt
av okunnighet och svinaktighet», och arbetade på att rycka
upp sina smålandspräster »ur okunnighet och fylleri till
civiliserade personligheter». Men för skalden Tegnér var detta
grovarbete icke välgörande. Alltför ofta möttes han i sitt
uppryckningsarbete av vad han kallade »en ök-aktig
istadighet», som förbittrade tillvaron mer än en öppen och ärlig
opposition skulle ha gjort. Småningom blev förhållandet dock
bättre, om det än gick trögt. Vid jultiden 1833 skriver han
till Magnus Lagerlöf: »Några av de skarpaste fyllbultarne har
jag lyckats att få avsatta, dock efter mångfaldiga omvägar
och processer, ty nu för tiden är lättare att avsätta en kung
än en försupen präst. Det förstås av sig självt, att jag så väl
härigenom som genom beivrande av andra oordentligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
