- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
371

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det kunde behövas, att han åter sloge ett av sina »mäktiga
slag, de blixtrande, åter för sanning», att han ginge till storms
»mot det ytliga, skeva och platta», ty

»plattare jorden ej hört än politiska jollret för dagen».

»Dikta må skalden ej blott, ej endast bilda det sköna:
tänka skall han också, ty folkets medvetande är han.
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Skald skall leda sitt folk och visa det ej blott vad skönt är,
men därjämte vad rätt. Förstånd hövs skalden för alla.»


Det är sitt eget diktarprogram, som Tegnér här uttalar.
Och med tårade ögon fyller han sitt glas och anropar fädernas
Gud att åter skänka landet en kämpe för ljus och sanning:

»Kellgren, vakna igen, kom åter till Norden och ivra
åter för sanning och rätt och måtta och sansning och heder!»


Så hade skaldelågan åter tänts i Tegnérs bröst, men hennes
sken var flämtande och mattare än fordom. Kraften var
bruten, och han väntade på slutet. På nyåret 1845 skrev
han till Franzén: »Jag har nu ingått i magnus annus
climactericus
,[1] det sextiondetredje, som anses så farligt
för sjukliga personer. Ske Guds vilja! Vi måste underkasta
oss och vara nöjda. Och därom ber jag också dagligen, ehuru
mycket jag tycker att jag ännu hade att uträtta här i världen.
Men Gud vet det bättre.»

Det blev dock ej det 63:e utan det 64:e året som medförde
slutet. En novemberdag 1846 frigjordes skaldens ande ur
sina jordiska bojor.

Geijer yttrade i ett minnestal över honom: »En djupare
känsla av förgängelsens makt har aldrig någon burit inom sig
än denne till utseendet så glättige ögonblickets son. Denna
motsats tärde sig allt mer fram hos honom med avtagande
ungdomskraft; ty han kunde endast vara ung. Den kom
allt mera i dagen med förändrade yttre omständigheter, vilka
fordrade, att han ej mer skulle fullt vara sig själv. Och han
kunde likväl intet annat vara; ty han var den grundärligaste
själ och kunde aldrig lära sig förställningen och skrymteriet
ens till deras första nödiga elementer. Så har den inre hos



[1] Det stora vändpunktsåret (av grekiska klimaktēr: trappsteg,
vändpunkt).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free