Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart kretsa ynglingens tankar och drömmar bara kring
Emilie.
Men en dag får han veta, att hans bäste vän, den käckaste
men också ostadigaste kavaljeren i Nykarleby, är kär i henne.
»Vinn på dig själv!» stå faderns ord manande för honom. Nu
gäller det bara att få visshet, om vännens kärlek är besvarad.
Och det ser han på hennes ögon att den är. Då blev hela
världen för honom »en såpbubbla, försmulten till tomhet.
Glöm, blott glöm!» är hans valspråk. Examensstudierna få
väl döva sorgen, så långt de förmå. Vid 23 års ålder tar han
magistergraden.
Men den rika ström av kärlek, som fyllde hans hjärta,
behövde någon avledare, när Emilie nu ej kunde bli hans. På
sommaren 1838 hade han på Kahra gästgivargård i Kuortane
upptäckt en ovanligt vacker allmogeflicka och slagit sig i
samspråk med henne. Var gång han sedan tog nattkvarter
på stället, träffade han den vackra flickan, och alltid kände
han sig uppfriskad av samvaron med detta ofördärvade
naturbarn. Det var, som om hans stora kärlek till Finlands folk
och finsk natur växt samman med kärleken till den enkla
men fagra bondflickan, och under intrycket därav började han
se sin framtidslycka i att få leva på landet och verka bland
»ett ofördärvat kärnfolk i torvbetäckta hyddor». Han skulle
bli präst och liksom Love Almquist, vars författarskap hänfört
honom, gifta sig med en kvinna av folket. Han ämnade välja
sig »en vildvuxen blomma i dess späda knoppningsålder, en
vildmarkens ofördärvade dotter», sätta henne under en god
och bildad kvinnas ledning och sedan själv utveckla hennes
själsanlag. »I ödemarkerna ville jag söka mitt livs lustgård»,
säger han. »Höghetens bländverk, ärans glitter, livets
stormiga lust vill jag förakta och försaka. Under susande björkars
ljuvliga skugga, vid stranden av någon stilla flod, vid sidan
av en älskad vän långt bort från sorlet av en värld i oro,
vill jag bygga min lugna boning, verka för människors väl,
så gott jag förmår — och le åt dem som logo åt mina luftiga
planer vid tre och tjugu år!»
Så började hans drömmar taga fast form. Men när han på
hemfärd från magisterpromotionen i Hälsingfors med
klappande hjärta kom till Kahra och frågade efter den vackra
Greta, får han höra, att hon nu är förlovad med en bonde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
