Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du nu: att jag excellerar i konsten att säga osant. Har du
hört en mera sammanhängande osanning? — Ah, monsieur!
hur stod det till nyss? var det något litet, litet som stötte på
jalousie? Trodde du verkligen, att din Milla skulle vara road
av att resa till Jakobstad, då inte du vore med? Jag riktigt
häpnade själv över min osanning och var på vägen att sluta
en gång, men sen tänkte jag: ’Du skall spela ut din roll.’
Allt annat var fullkomligt sant, utom att vi voro där.»
En annan gång berättar hon en anekdot om »en fästman,
som ville pröva sin kära blivandes lynne och gav henne
genom flickans mor en utomordentligt hoptrasslad härva att
nysta. Flickan redde den också verkligen och nystade den
helt trankilt; dock märkte fästmannen att hon ofta gick ut
emellan. Efter någon tid, då hon som hans hustru oupphörligt
plågade honom med sitt häftiga, otåliga lynne, frågte han
henne, hur hon så glatt och lugnt kunde nysta ut den orediga
härvan, som han ville pröva henne med. — ’Å det gick bra’,
sade hon, ’då jag fick gå ut emellanåt och bita i dörrposten i
stället för i dig.’ — Var hon inte söt? En sådan huld och öm
maka skall jag laga att du också får. Är du nöjd med det?»
Men när fästmannen ger luft åt sin förtjusning över
omedelbarheten i hennes brev, svarar hon med vacker
anspråkslöshet: »Du tycker om mina slarviga brev, som jag aldrig sen
läser igenom, så de troligen ej ha mycket sammanhang. Men
vad tror du jag gör då? Vet du vad det är för en skillnad på
våra brev? — Att man måste känna och hålla av mig för att
kunna hålla av mina brev, men dig måste man hålla av till
och med bara för brevens skull.»
När Topelius förlovade sig, var han sedan ett halvt år
redaktör för halvveckobladet »Hälsingfors tidningar». Det blev
inte från någon predikstol, han skulle tala till folket, utan från
en redaktionsbyrå. Men han ämnade icke stanna vid
tidningsmannabanan; det framtidsmål, som numera starkast
lockade honom, var en professur i historia. Men medan han
studerade vidare i det ämnet, kunde han nu försörja sig själv,
tack vare redaktörskapet, och behövde inte ligga sin gamla
mor till last.[1] Hans inkomster räckte dock inte till att gifta
sig på, och Emilie hade just ingenting att bidraga med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
