Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska folket på Karl Johans tid - Vad utländska resenärer tyckte om Sverige och dess folk på Karl Johans tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vacker är den bild, Marmier tecknar av den halvblinde
lappmissionären i Karesuando, som med stora försakelser
lyckats skaffa sig några böcker av Tegnér, Franzén och Geijer
såsom sällskap i ödemarken och för övrigt lever nöjd med sitt
kringflackande liv från lappkåta till lappkåta, nöjd och
lycklig med sina 25 tunnor korn, hans enda årsinkomst.
Vår resenär frågar nybyggaren i dessa trakter, varför han
bryr sig om att kämpa med frosten om sitt korn och inte i
stället lägger ut sin åker till betesmark. Lantmannen svarar,
att han vill göra som hans far och farfar gjort. »Han har»,
säger fransmannen med vacker psykologisk förståelse, »ett
slags barnslig tillgivenhet för den jord, som är hans. Anblicken
av en åker, där kornet går i ax och börjar gulna, kommer hans
hjärta att klappa raskare. Den gör honom stolt, ty det är
ju frukten av hans mödor, hans ihärdighet, hans
duglighet.» Och så berättar han, vad en finsk bonde svarade en
präst, som försökte få honom ifrån det föga lönande
åkerbruket där uppe i höga Norden. »Se», sade bonden, »så svart
jorden är! Det är, som hade hon sorgdok, som om hon led,
som om hon hungrade. Det är hon, som har fött oss,
min far och mig. Hur skulle Ni då kunna tänka Er, att jag
ville övergiva henne, att jag skulle vilja låta henne ligga där
och tråna efter grönska, då jag med en säck korn kan göra
henne så glad och vacker!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
