Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familjs arbetskrafter. Men ett nödvändigt villkor för att
småbruket skall bära sig är en duktig hustru. Av hennes
arbete och hennes förmåga att styra och ställa så väl i
ladugård och trädgård som i hemmet beror småbrukets
framgång i lika hög grad som av mannens duglighet.
En fara för småbrukens bärighet är naturligtvis att göra
dem allt för små. Från fackmannahåll ha farhågor uttalats
för att man i vårt land gått för långt i jordstyckning. I
Skåne och i närheten av en stad eller annat större samhälle, där
småbrukaren kan få bra betalt för trädgårdsalster, kan det
nog gå att existera på en helt liten jordlapp av de vanliga
småbrukens omfattning men icke så för de många småbrukare,
som äro hänvisade till att leva den vanlige lantbrukarens liv.
En omständighet, som i hög grad bidragit till att påskynda
styckningen av större egendomar till småbruk, är bristen
på jordbruksarbetare och de stegrade löneanspråken, vilka
förorsakats av industrins ökade behov av arbetskraft och
av emigrationen. Småbruksrörelsen och arbetarfrågan stå
därför på flere sätt i ett intimt samband med varandra.
— Redan i början av 1800-talet hördes dock från en mängd
håll klagomål över bristen på dugliga drängar och tjänstefolk
och deras stora pretentioner. De starkaste drängarne togo
hellre soldattjänst, än de gingo som jordbruksarbetare,
lockade av utsikten att »kunna hemma sova och äta på
rotehållarens bekostnad». Så heter det i en skrivelse från
Norunda i mellersta Uppland som svar på en cirkulärskrivelse
av år 1811 från landshövdingeämbetet med begäran om
upplysningar angående jordbrukets tillstånd. Och i ett annat
svar från samma trakt klagades det över tjänstefolkets
begivenhet på lyx i följande ordalag: »Går här snart ingen
dräng, som icke skall hava sitt ur med vidhängande kedja
av silver, sin silverbeslagna sjöskumspipa, sina böxor av
manchester, halsdukar med spetsar, västar av engelska tyg
och flera ombyten av kläder, färgade uti indigo.»
Från Hallands läns hushållningssällskap klagades
likaledes över den förfärliga lyxen, som var »den orena källan»
till alla möjliga brott, såsom tjuveri, förfalskningar, rån,
mord och skörlevnad. Sorgligt var att se, hur ungdomen
använde sin arbetsförtjänst »till inköp av fickur(!),
sjöskumspipor, silkeskläden och annan onyttig grannlåt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
