Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ojämförligen största värdet ha numera våra
järngruvor. Det är ansenliga mängder järnmalm, som nu
brytas i Sverige. Under åren närmast före världskriget gingo
de upp till omkring 7 millioner ton årligen.
För att forsla denna malm på järnväg skulle behövas över
120,000 järnvägsvagnar eller med andra ord ett malmtåg
så långt som från Stockholm till Storlien.
Och dock är detta endast 2 à 3% av hela världens
produktion av järnmalm. Men i kvalitet hör den svenska
järnmalmen till den yppersta i världen. Dess järnhalt uppgår
mestadels till mellan 60 och 70%, under det att de engelska,
tyska, franska och österrikiska malmerna hålla mellan 30 och
40%. Man har beräknat, att av Europas hittills kända
järnmalmslager med över 60% järnhalt finnas icke mindre än
9/10 inom vårt lands gränser. Återstoden äger Ryssland.
Först efter den omvälvning i sättet att smälta järn,
genom vilket detta kunde befrias från fosfor, var det
emellertid som de järnrika malmerna i Gällivara och Kirunavara
blevo värdefulla — ett lärorikt exempel på hur en vid
första påseendet obetydlig omständighet kan vara alldeles
avgörande, när det blir fråga om praktisk användbarhet.
Så fingo de lappländska malmskatterna ett ofantligt värde,
järnvägar leddes dit, och stadsliknande samhällen växte
upp i de forna obygderna vid Gällivara och Kirunavara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
