Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Vår stora kraftkälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilda svårigheter. Mat, verktyg, sprängämnen och
andra förnödenheter måste sommartiden forslas dit från
Gällivara, närmaste järnvägsstation, över fem mil därifrån, största
delen av vägen på ryggen av bärare, som själva därtill måste
föra sin egen proviant med sig. Maskiner och stora verktyg
plockades sönder och fördelades i mansbördor. Men då
vintern kom och myrarna frusit till, kunde man lägga räls
på marken och frakta godset dels på den provisoriska bana,
man sålunda åstadkommit, dels på slädar. Det kunde
behövas att få dessa effektivare fortskaffningsmedel, ty det
var ett par tusen människor, som hade slagit sig ned i
baracker och småkojor vid Porjusfallets stränder. Men då
den stora kraftstationen stod färdig, så försvann den
arbetarstam, som här i köld och mörker tagit så duktiga
nappatag med naturmakterna. De bostäder, som en tid varit
dessa människors hem, jämnades med marken. Ödemarken
tog vid igen. Men kvar står som ett minnesmärke över
mänsklig intelligens, organisationsförmåga och seghet resultatet
av dessa människors arbete, segermärket, som ur det
dånande vattenfallet mitt i ödemarken skapar den elektriska
gnistan och tvingar henne att tjäna människan, att driva
tåg och maskiner, att lysa upp och värma hemmen i det kalla,
mörka Lappland. »Mäktigt stilla vilar ödemarken, men en
av dess pulsar höres nu slå vid Porjus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
