Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
post och sedan han avgått därifrån och blivit amiral, gjorde
han kraftiga insatser till stärkande av Sveriges försvar. Han
ingav till Kungl. Maj:t en plan för ett s. k.
centralförsvar, byggt på allmän värnplikt. Han framhöll här det
oriktiga i att göra en gränsfästning, såsom Sveaborg, till
förrådsfästning. En sådan borde ligga mitt inne i landet,
ty från en dylik centralpunkt vore det lättast att sända
krigsförnödenheter till varje hotad punkt i periferin.
Gränsförsvaret borde i första hand skötas av en flotta av små
fartyg, avpassade för vår skärgård och våra inre farleder.
Armén skulle däremot ha sin huvuduppgift förlagd till
trakterna kring de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och
Mälaren med deras många ypperliga försvarspositioner och
bekväma transportvägar. Här skulle försvaret stödja sig på
en försvarsfästning och dessutom kunna få god hjälp av
flottan, sedan Göta kanal blivit fullbordad. Dessa Platens
grundtankar skulle en lång tid framåt göra sig gällande i
våra försvarsplaner.
Som sin egentliga livsuppgift betraktade Platen nu att
åstadkomma »havens förening» genom den kanal, som han
ansåg skulle bli av omätligt värde såväl för Sveriges
sjöfart och handel som för dess försvar.
Hos Karl Johan vann Platen gehör för sina stora planer.
Det säges, att då den nya tronföljaren på Stockholms slott
hälsade Sveriges mest framstående män, kunde man ej
tänka sig större kontraster än två herrar, vilka omedelbart
efter varandra tilltalades av kronprinsen. Den ene var den
kvicke och belevade men ombytlige Gustav Maurits
Armfelt, en levande bild av tjusarkonungens tidevarv; den andre
liksom representerade i sig det nyktra, prosaiska århundrade,
som skulle bli teknikens tidevarv. Det var Baltzar von
Platen. Tvär och barsk, nästan frånstötande såg han ut, men
hans blick var djup och genomträngande. Ingendera av
dessa män kunde med den andre. Platen litade icke på den
orolige gustavianen, och Armfelt skrev i sina enskilda brev
om Platen, att han hade »alla gracer av en båtsman». Ja han
retade till den grad upp sig på Platens »gruvliga envishet»
och andra för honom motbjudande egenskaper, att han
kallade honom »en egennyttig, despotisk antropofag[1],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
