Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningar angående lämpliga järnvägslinjer i vårt land,
fick också en pension av statsmedel, utgående med 3,000
rdr om året.
Nils Ericson genomförde vid stambanornas byggande
orubbligt den principen, att de skulle skapa företagsamhet
och rörelse, alltså icke dragas fram genom trakter,
som redan hade utvecklad rörelse. Enligt denna regel skulle
stambanorna hålla sig ifrån de stora vägarna, från kusten
och vattenlederna men korsa de senare. I kust- och
strandbygderna var det just tillgången på samfärdsmedel, som
hade framkallat bättre odling och talrikare befolkning.
Här behövdes alltså icke järnvägarnas hjälp. Men i
efterblivna bygder skulle dessa kunna framlocka en lika hög
utveckling som vattenlederna på sitt håll. Det är denna
princip, som Ericsons motståndare hånande kallade en
»panisk skräck för vattenleder och städer». Det är också
detta i förening med hänsyn till kostnader och
trafiksnabbhet som förklarar, att de fyra äldsta stambanorna —
frånsett ändpunkterna — beröra endast 8 av Sveriges
dåvarande 94 städer och av dem 3 helt små.
Vissa delar av Västra stambanan voro mycket besvärliga
att bygga. Den 270 meter långa banken över Årstaviken vid
Stockholm krävde väldiga fyllnader, enär man måste gå
ned ända till 22 meter under vattenytan, innan man nådde
fast botten. Över 115,000 kbm. fyllnadsämnen åtgingo,
och dessa kunde icke erhållas i närheten utan måste fraktas
i pråmar halvannan mil. Också krävde bankfyliningen över
ett helt års arbete.
En obehaglig överraskning bereddes vederbörande av en
järnvägsbank, som gick fram utmed en mindre sjö i
Södermanland, då den en vacker dag behagade sätta sig efter
att i ett par årtionden ha varit fullt pålitlig. Vid närmare
undersökning kom man emellertid orsaken på spåren:
jordägarne hade låtit sänka sjön, och därmed hade vattnets
mottryck mot järnvägsbanken minskats så mycket, att
jämvikten blev störd.
Lika omöjliga att förutse voro de liknande förhållanden,
som vållade den stora Getåolyckan, den svåraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
