Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade
- Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogarna är också en nackdel, som ytterligare förstärkes av
de obehag, sot och rök vålla de resande.
På järnvägslinjer, som kunna påräkna stark trafik,
utfaller emellertid jämförelsen ännu mycket mer till fördel för
elektrisk drift, enär tack vare den en ökning i tågantal kan
ske, utan att kostnaderna alls stiga i motsvarande mån.
Ja mera förhoppningsfulla nationalekonomer räkna med att
kostnaderna på sådana banor skulle kunna nedbringas med
hälften, kanske ännu mer.[1]
[1] En trafikpulsåder, för vilken man har anledning att sålunda vänta
sig ett vackert resultat vid övergången till elektrisk drift, är Västra
stambanan, vars elektrifiering beslöts på 1920 års riksdag.
Vill man emellertid se denna trafikfråga i hela dess stora
sammanhang, så svävar blicken gärna först ut över Nordsjön och
förbinder sig med tanken på en ångfärjeled från Göteborg till England,
medan den elektriska bandelen åt andra hållet skulle kompletteras av
en elektrisk järnvägslinje, som ginge fram genom Bergslagen och hade
sin slutpunkt i de norrländska sågverksdistrikten. Därigenom skulle
det skapas en sammanhängande järnvägslinje från produktionsorten
för våra trävaror till våra förnämsta köpare av dessa varor. Men vad
vore vunnet därmed? Jo först och främst det, att våra norrländska
trävaruprodukter, liksom järn och stål från Bergslagen, skulle kunna
fraktas mycket billigare till England än på ångbåt från
Norrlandshamnarna. Så länge våra lokomotiv eldas med kol, är det naturligtvis
omöjligt för järnvägarna att konkurrera med ångbåtarna, men vid
elektrisk drift blir förhållandet ett annat. Ju starkare trafiken blir
på en elektrifierad bana, dess billigare kunna frakterna sättas per kg.
fraktat gods. Och på en sådan trafiklinje som den ovan skisserade
skulle ju dessa trä- och järnvaror skapa ett väldigt, alldeles nytt
tillskott till järnvägstrafiken.
Minst hundra millioner kronor om året gå numera sjöfrakterna till
för svenska trä- och järnvaror till England, och en stor del av dessa
pengar gå till utländska redare. De skulle under angiven förutsättning
stanna inom landet.
Men den stora elektriska trafikpulsådern skulle, kombinerad med
en ångfärjelinje till England, ha ännu fler fördelar med sig. Först och
främst kunde exporten på denna trafiklinje fortgå året runt i stället
för att behöva avbrytas den långa tid av året, då Bottniska vikens
hamnar äro stängda av is. Trävaruexportörerna skulle alltså slippa
ifrån vinterlagringen av trävarorna, vilken ej blott är kostsam,
förorsakar ränteförlust och upprepade gånger visat sig medföra stor
brandrisk utan därutöver vållar exportörerna årliga förluster av tiotals
millioner kronor genom den försämring, som både trävirke och
trämassa lider under vinterlagringen. Men av nästan ännu större betydelse
är, att man skulle slippa ifrån att mot dryga avgifter lagra de svenska
exportvarorna i de engelska dockorna, såsom nu måste ske vid lossning
av hela skeppslaster. I stället skulle man kunna sända varorna direkt
i järnvägsvagnar till de olika konsumenterna i England, och våra
trävaruexportörer skulle därigenom få möjligheter att anpassa sig efter
köparnes behov och önskemål på ett sätt som inget annat lands
köpmän. Ja vi skulle med sådana transportmöjligheter i vår hand kunna
alldeles uttränga konkurrensen från mera avlägsna länder, såsom
Ryssland och Kanada.
Ja det är ett framtidsperspektiv, som ju ser mycket ståtligt ut.
Fråga är bara, om det är möjligt att genomföra i praktiken.
Säkert är, att en färjetrafik av sådana dimensioner skulle kräva
ofantliga kapital — om det nu är möjligt att trafikera ett så väldigt
vatten som Nordsjön med fartyg, som skulle ha en så tung
däcksbelastning, som dessa ångfärjor med hela tågsätt ombord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0529.html
