- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
565

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanförde han sedan under den betecknande titeln »Sånger i pansar».
Det lilla häftet med det naivt gjorda träsnittet,
föreställande Karl XII och därunder maningen »Kom gossar!»,
väckte en förtjusning utan gränser och gick åt som smör i solsken.

Strandberg var nära trettio år, då han år 1847 tog
kansliexamen och lämnade Lund. Så kom året 1848 med
Danmarks kamp för Slesvig-Holstein[1] och Talis Qualis är nu eld
och lågor för broderlandets sak. »Sverige måste bistå
Danmark», skriver han till en vän. »Här är allmogen fanatiserad
för Danmark. Jag reser omkring som en apostel. O, det
är en fröjd att se passioner vakna hos vårt försoffade folk!
Aldrig i världen har det så kokat i mitt inre som nu. Ägde
jag medel, skulle jag resa land och rike omkring, framför allt
till allmogen, och predika korståg.» Han vill, att
studenterna i Lund skola upprätta en frikår, och i en dikt, tillägnad
dem, uppmanar han de unga att gå ut i striden för Danmarks sak.

Men året 1848 slutade med brustna illusioner.

De närmaste åren blevo för Strandberg en hård kamp för
brödfödan. Hans Pegasus måste träla under oket för tidningars
och tidskrifters räkning. Men hans gamla frihetskärlek
lågade lika stark som i ungdomens vår. Då det på 1856
års riksdag var fråga om att upphäva tryckfrihetsförordningens
karaktär av grundlag, skrev han den ljungande gensagan
Vårt fria ord
, där han utropar:

»Ve den hand, som avskär tungan
på det tolk, som en gång haft en röst!
Ve den, som med vilja sårar lungan
i offentlighetens breda bröst!»


Som översättare, särskilt av Byrons eldiga, lidelsefyllda
dikter, lade Strandberg en ovanlig begåvning i dagen, och
Svenska akademien visade honom sin bevågenhet med
gratifikationer och resebidrag. År 1862 blev den fruktade rabulisten
t. o. m. invald i akademien. Det var en sinnebild av den

[1] Se sid. 596.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free