Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En desillusion för Nordens son är karnevalen i Rom, d. v. s.
karnevalen så som den urartat genom »insatser» av
halvgamla fula misser och deras ingalunda fagrare kavaljerer.
Man kan just inte förtycka honom, att han tappar humöret,
när han från en balkong får över sig — i stället för konfetti
— en fjärding med kalkgrus. När han äntligen kan få upp
de svidande ögonen, får han på balkongen ovanför sig se
»långhakade, flinande ’yes-yes’,
färdiga re’n att förnya det fina, det trevliga skämtet».
»en syn, så skön, att jag betagen
trodde först jag såg en Rafaels madonna,
så en ängel ... så en drottning ... så en Venus ...
så en fé av något himmelskt vitæ genus ...
så ... men lugnom oss! I ro fortsättom
och berättom!»
»allra minst på samma sätt som Lydia, Laura,
Chloris, Fanny, Selma eller Daura
och de tusen sinom tusen andra,
som det obehaget haft att vandra
till odödlighetens firmamenter
med så konstiga signalementer
på sin kropps detaljer, ända från sin panna
hela vägen ned, att, om de varit sanna,
de bevisat blott, hur vådligt skral
kvinnan blivit, om vår Herre
lämnat henne att dess värre
danas efter skaldens ideal. —»
»Tysta, tjusta stodo vi
ännu länge, sedan vagnen gått förbi.
Och jag tyckte, att en glans sig spred
över Corso, som då sol går ned.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
