Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min mening att i förlitan på höge gynnare behandla
disputationen som bisak. Det kan jag nog begripa, att ej Pappas
mening heller kan ha varit, — men så står det ändå.
Nog ha vi alla hemma åtnjutit en stor lycka, som fått
leva tillsamman så länge och så lyckligt. Vad Pappa nämner
om sin ålder och sin tro, att jag skulle bliva familjens stöd,
— så finner jag det fullkomligt rätt. Men jämte det jag
hoppas och önskar, att Gud ville förskona oss alla från att
behöva nytt stöd för familjen, kan jag med detsamma även säga,
att jag vet, att jag har en dyr plikt på mig lagd, och att,
om jag får förmåga som jag har vilja, ingen i familjen behöver
lida nöd, så vitt det står i min makt.
När jag nu läser om Pappas brev, så kan jag just icke säga,
att där är några förebråelser mot mig, men samma verkan
har det nu, som först jag läste det, nämligen att helt och
hållet nedstämma mig.
Om min disputation vill jag knappt nämna någonting,
emedan den en gång tycks hava blivit ett sorgligt ämne.
Emellertid kommer jag väl att till trycket lämna första
pars[1] i övermorgon. Om det blir mer än den i terminen, vet
jag ej. — Mamma hälsas mycket. Hon kunde väl skriva
ett par rader till mig, tycker jag. Flickorna dito.
Pappas lydige Gunnar.»
Men som balsam för ynglingens sårade känslor kom ett
brev från hans präktiga, levnadsfriska mor, som bland annat
skriver: »Käraste barn! Det var rätt ledsamt, att du blev
så bedrövad över pappas brev; jag tror, att däri var idel
välmening, men han har nu en tid haft så många sorters
besvär och bekymmer, så att han mer än vanligt sett allt från
den mörka sidan.
Dock har du själv i ett brev givit pappa anledning att
yttra sig om din disputation. Jag förstår ej att yttra mig
om de lärda sakerna, men pappa blev mycket ledsen, när han
nu läste ditt brev, och sade: ’Det var fasligt vad han tager illa
vid sig, jag vet mig visst icke gjort hans disputation till
något sorgeämne.’
Vare nu huru som helst med denna ömtåliga händelse å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
