Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Den svenska kvinnorörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland bönderna voro många emot den lika arvsrätten,
därför att den skulle leda till höggradig hemmansklyvning
eller till orimlig skuldsättning för dem, som skulle lösa ut
sina systrar. Skulle sonen icke få ärva mer än systrarna av
fädernegården, som han arbetat på att underhålla, så skulle
han — menade Per Olsson från Uppsala län — resonera
som så: »Vad behöver jag arbeta så mycket? Då mina
föräldrar dö, så får jag ej mera än min syster, som får framnöta
sin tid med så lätta göromål.»
Men Sven Heurlin från Kronobergs län drog fram den
uråldriga arvslagen för Värend och bedyrade: »Jag försäkrar
envar, att om sönerna inom Värendslandet denna dag
tillfrågades, om de vilja ärva dubbelt mot sina systrar, de
enhälligt skulle svara nej.» Häremot erinrade Lars Johan
Boëthius från Stora Kopparbergs län om att Värendskvinnorna
fått sin arvsrätt såsom belöning för en krigsbragd, från
vilken de återvände hem, lastade med rikt byte. »Jag är
färdig», utropade talaren, »att antaga betänkandet, sedan
våra nu levande kvinnor först på samma sätt visat sitt
hjältemod.»
Då Olof Johansson från Stockholms län framhöll, att
sönerna få arbeta hårdare än döttrarna, och att de äro
skyldiga att gå i döden för sitt land, medan deras systrar sitta
hemma, så erinrade Heurlin om att kvinnan ensam fick
bära en börda, »som fullt uppväger de största svårigheter,
mannen har att uthärda, nämligen barnsbörden». Och vad
kroppsarbetet beträffade, framhöll han, att »kvinnan är
dock först uppe och sist i säng», och frågade männen, om
de skulle vilja byta ut sina plikter mot hennes. »Finns någon
karl», sporde han, »som hellre vill sitta hemma och vara
barnpiga än gå i krig och försvara fäderneslandet?» Och Anders
Erikson från Älvsborgs län tillade, att om också kvinnans
arbetsbörda ej krävde samma kroppsstyrka som mannens,
så var den dock på annat sätt lika maktpåliggande. »De
mödor, den vaksamhet och de oavlåtliga omsorger, som
fordras för barnauppfostran, den där ytterst vilar på kvinnan,
skulle mannen lika litet kunna uthärda, som kvinnan skulle
kunna sköta mannens åligganden. — Välmåga i ett hus får
lika ofta — kanske oftast — skrivas på hustrurnas räkning
som på mannens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
